Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Viktor Rydbergs resa i Norge 1858 av Sven Lönborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
läsa den väntade boken, som skall erinra honom »des épisodes bien gais, bien
agréables pour ceux qui ont eu le plaisir de t’accompagner».
Men han fick vänta länge. När han dog — samma år som hans »cher Victor»
— hade denne ännu ej uppfyllt sitt löfte.
Fleury var nog den av Rydbergs reskamrater, som mest bidrog till att denna
resa för honom blev så oförgätligt rolig. »Fleury en trevlig reskamrat, som jag
svårligen kan glömma», heter det på ett ställe i Rydbergs anteckningsbok. Det
var en ung pariserstudent — 23 år gammal — vacker och begåvad, med starka
estetiska och litterära intressen — Béranger var just nu hans älsklingsskald, och
han har också intresserat Rydberg för denne diktare — men han fick ej lov att
som han velat ägna sig åt sina älsklingsstudier. Hans far, som var en förmögen
fabrikant i en fransk landsort, yrkade på att sonen skulle ägna sig åt faderns yrke
för att kunna övertaga verksamheten. Bernard måste alltså avbryta sina studier
i Paris och skickades utomlands för att studera fabriker, och han kom på detta
sätt att hamna i Jönköping. Fabriksstudierna bedrevos emellertid icke med någon
större intensitet, men i stället blev den vackre och glade sydlänningen under en
tid medelpunkt för ett muntert sällskapsliv med ståtliga kavalkader i stadens
omgivningar och båtfärder på Vättern. Härunder möter han sitt öde i en blond och
blåögd skönhet, till vilken han fattade en djup kärlek, som förblev oförändrad
till hans död.
Att denna känsla var obesvarad visste han ännu icke, då han följde Rydberg
på vandringen bland de norska fjällen. Rydberg kände uppenbarligen väl till
kamratens kärlekshistoria. »Fleury lär sig svenska av tycke för en
Jönköpingsflicka» står det på ett ställe i hans anteckningsbok. Att Rydberg var från samma
stad som Bernards älskade gjorde nog sitt till att stärka vänskapsbandet mellan
de båda unga männen.
Rydberg har i sin anteckningsbok en blyertsteckning av vännen, men ett något
bättre porträtt ger han i ord. Det är särskilt vid skildringen av besöket på
Klinken vid Elstadsätern. Det var en tur, som redan den tiden gjordes också av
många främlingar, och säterfolket visste berätta, att sätern två år förut hade
besökts av ingen mindre än prins Napoleon — prins Plon-Plon — som där
uppträdde i sjömanskavaj och skinnbyxor och inte alls såg ut som en prins. Utsikten
från höjden var också värd att se. Rydberg skildrar den på följande sätt:
»Det vidsträckta landskap, som utbredde sig omkring oss, liknade icke ett
lanskap utan ett hav, med vågor, stormande mot himmelen. — I väster, djupt ned
i dalen, flyter Lougen under skogbeklädda berg, vilkas sydliga branter betäcktes
av nästan svarta skuggor, medan deras toppar skimrade i blekt ljus från den
redan nedgångna solen. Lougens dal öppnar för blicken ett djupt men trångt
perspektiv; dess bakgrund fylles av berg, vilkas kolorit mer och mer övergick i
himmelens ljusblåa färg. Moln och dimmor vilade kring deras midjor; deras hjässor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
