Nordens kalender / 1935 / 195 (1931-1938) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Viktor Rydbergs resa i Norge 1858 av Sven Lönborg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kröntes av skyar, liknande en vit, ringlande rök, blandad med purpurfärgat töcken.
Vi tyckte oss se vulkaner; de långa vita strimmor, som följa sluttningarna och
bestå av snöfyllda klyftor, förekommo oss som lavaströmmar. Färgspelet, i
vilket blånande fjälltoppar, skyar och dimmor sammangötos, var underbart och
obeskrivligt. Mitt i denna rörliga lek, denna himmelska dans av färger och former,
upptäckte vi silvervita, skarpt begränsade, stillastående fläckar, som när de guld-
och purpurskimrande dimmorna bleknat och försvunnit, visade sig vara snöfält,
vilande på berg, vilka det obeväpnade ögat icke längre kunde särskilja från
himlavalvet. Segervinnarna bland de tävlande bergjättar, vi här sågo, voro i väster
den höga Nautgardstinden och den ännu högre Galdhöpiggen på Jotunfjället,
samt i norr Rondanetopparna, av vilka den ena bildar en tämligen reguljär
kägla.



Utsikten kvarhöll oss tills skymningen påminde om återtåget. Hade doktorn —
Kleinschmidt — fått råda sig själv, tror jag att han kvarstannat över natten på
Klinken. Ordet Wunderschön, som annars ofta hördes från hans läppar, hade
denna gång varit för svagt att uttrycka hans hänförelse, vilken dock tolkades
vältaligare av hans andaktsfulla tystnad, hans sammanknäppta händer och det
suckande Ah!, varmed han slutligen bekvämade sig att taga farväl av den härliga
tavlan.»

Under vandringen tillbaka ned från sätern råkade Rydberg och Fleury ut för
ett litet missöde. Fleury stannade allt som oftast, än för att tända sin lilla
sjöskumspipa, än för att dricka ur en källa, än för att plocka en blomma, än för att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>