Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Varför älskar jag mitt fosterland av F. E. Sillanpää
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VARFÖR ÄLSKAR JAG MITT FOSTERLAND
Landskapsbild från författarens födelsebygd
såg jag far sitta och gnola en julpsalm med låg röst. — Så sprang jag ut
för ett ögonblick, tittade på himlen, och det var som om stjärnorna ljudlöst
upprepat berättelsen om en julhändelse, som sedd ur deras synpunkt
inträffat helt nyligen. Där ute i köldnatten fyllde mig en varm känsla av
trygghet. Under snötäcket vilade åkrarna och på dem bidade rågbrodden, som
efter ett intensivt arbete skulle ge odlaren huvudparten av hans föda: det
närande brödet. Bortom åkrarna skymtade skogen, vars håvor aldrig tog
slut. Släktets arv levde i lillpojkens hjärna, instinkterna reagerade känsligt
mot alla den blivande mannens upplevelser. Goda, kära fädernesland —
som ingen talade om.
Så växer pojken upp och blir man. Han ser att det finns annat i
fosterlandet än bara spröd ljuvlighet. Han ser gnidiga bönder och högmodiga
ämbets-herrar, han ser hårda kapitalister, med blickar som inte bär längre än över
deras egen reskontra, och han ser lägre hejdukar för dem alla, -—- människor,
vilkas själar inget «ljus» har nått fram till, om inte möjligen i form av löjlig
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
