Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Varför älskar jag mitt fosterland av F. E. Sillanpää
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VARFÖR ÄLSKAR JAG MITT FOSTERLAND
sentimentalitet och verklighetsfrämmande drömmar. Och så ser han att hatet
hos massorna som kommit till korta i sin kamp mot dessa företeelser
småningom ökas och blir intensivare. Då hatet näres av uppviglare, hårdnade
till samvetslöshet i enskilda tragedier och under påverkan av yttre
världshändelser, då mognar allt till en katastrof. Finska folkets Gud lät sitt gissel
vina i ett krig, där låga lidelser fick aga varandra, medan många kanske
oskyldiga — framför allt bland de unga — fick sona synderna hos andra,
som denna gång, och i all synnerhet tidigare, åtminstone skenbart lyckades
undgå den omedelbara räkenskapen. Här segrade inte de låga lidelserna;
om någon segrade så var det något helt annat. Det var de förtrycktas rätt
att söka komma sig upp med medel som mänskligt sett kunde godkännas,
och det var de till anden och materien bättre lottades skyldighet att begagna
sin gynnade ställning för det gemensamma bästa, så att primitiv kamp
undveks. Även utan sådana är det mänskliga livet alldeles tillräckligt fyllt av
kamp och av blod också.
Tron på denna seger är åtminstone hos mig en personlig förutsättning
för den känsla jag kallar fosterlandskärlek. För jag har även andra
«natio-nella» minnen från mitt liv än de låga människotyperna med deras
ödeläggande verkningar. Redan som barn fick jag se, hur fattiga män och
kvinnor vågade räta på ryggen inför en aldrig så stor herre, då de visste de
hade lagen och rätten på sin sida. Mannen i den lägsta koja var husbonde
under sitt eget tak och inte ens för en större bjässe var det värt att komma
till hans stuga och skrika och domdera. Han visste att han var jämngod med
vem som helst på de platser och vid de tillfällen, som var avsedda för alla.
Han förstod också sin skyldighet att där iakttaga ett städat och värdigt
uppförande — alldeles som han satte en ära i att betala sina lagliga skatter på
de bestämda tiderna. En backstugusittare som haft besök av en
utsöknings-man var socialt sett märkt.
Jag såg även företrädare för den upplysta bondetyp som representerar
vår egentliga nationella aristokrati. Under många släktled har hans väsen
både till det inre och det yttre utformats av det hårda livets erfarenheter
och av kristligt tänkande. Han vrider och svänger sig inte, han traktar inte
efter jordiska ägodelar, men han sköter med omsorg det han har, eftersom
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
