Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tilltalsord i Norden av Erik Wellander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tilltalsord i Norden
hövding Gustafsson sett utställningen? När tänker revisionssekreterar
Johansson resa? Även tilltalsorden farbror och tant utbyggas med namn:
Har farbror Erik sin hund med sig? Skall tant Ida gå redan?
Däremot råder tvekan om rätta sättet att tilltala personer, vilkas titel och
namn man icke känner. Denna tvekan om tilltalsordet har givit upphov åt
de många omskrivningar, som äro så kännetecknande för svenskt talspråk:
Glömdes icke en käpp? Önskas det dopp till kaffet? Skall det vara en påtår?
Får det vara mera dopp? Är det här tyget omtyckt eller t. o. m., Tycks det
här tyget om? Vad används för nummer i kragar? Hur var namnet? Finns
det biljett? Vart var biljetten? Ar det bekant, var apoteket ligger? Det är
till å resa till stån? Blir det till å stanna i Stockholm? Ä det mä te å fara
alldeles ensam? Hur lång har vistelsen varit här i Marstrand? En sköterska
på ett sjukhus har hörts vända sig till en okänd besökande i dessa ordalag:
Kanske jag får be att besöket är vänligt och går nu? Tilltalsordet undvikes
också genom att den talande med rätt eller vanligen med orätt innesluter sig
själv i ett vi. Läkaren på rond: Hur är det med oss i dag? Har vi sovit något
i natt? Läraren till eleven: Har vi inte läst på vår läxa i dag heller? Även
man brukas med skenbart allmän syftning men i själva verket som rent
tilltalsord : Har man varit ute och sett på staden? Jag tror man är litet hungrig?
I många fall ersättes det direkta tilltalet med ett pronominellt adverb; sålunda
säger uppasserskan på en restaurant: Är det beställt här ? Vad får det lov
attvara här? Läkaren på rond: Nå hur står det till här? Konduktören
på tåget: Finns det biljett där? Vid kortspelsbordet: Vem skall ge? —
Given är där ! Dylika omskrivningar gå som synes endast ut på att
undvika direkt tilltal. Det är sålunda surrogat av föga tillfredsställande slag.
Att denna brist i svenska språket bör avhjälpas, därom ha våra språkmän
länge varit ense. Men det har rått ganska skilda meningar om hur luckan
bör fyllas. Sedan Louis de Geer, sedermera statsministern, år 1844 i en
essay «Om andra personen i svenska språket» mycket bestämt tagit till orda
för ni, riktade sedermera professor Anders Frigell i tidskriften Frey år 1848
ett ganska skickligt angrepp mot den då tydligen växande opinionen för ni,
och ännu 1884 höll den kände språkmannen Nils Linder i Stockholm ett
föredrag, där han visserligen skarpt vände sig mot rådande tilltalsskick men
där lian synes snarast vilja förorda det danska och norska De.
Numera är frågan så till vida förenklad, som ingen tycks vilja på all-
64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
