Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tilltalsord i Norden av Erik Wellander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tilltalsord i Norden
var sätta i fråga något
annat pronomen än ni.
Jag bortser då från
enstaka röster, som höjas
til förmån för De, du
eller /. Det torde
emellertid alltid vara
lekmän, aldrig språkmän,
som komma med dylika
yrkanden. Häromåret
hörde jag sålunda en
ångermanländska med
stor iver tala för sin
hembygds ji, som enligt
hennes bestämda
mening skulle i en
liand-vänding slå ut alla
andra tilltalsord, om det
bara infördes med
tillbörlig auktoritet. Det
användes bland
allmogen som hövligt tilltalsord av barn till fader och moder, av ungdom till
äldre släktingar, överhuvud till äldre personer inom allmogeklassen, som
man vill visa vördnad. Och ångermanländskan försäkrade, att detta ji låter
så vänligt och trohjärtat och gott — och det tvivlar jag inte på. Det är bara
det, att detsamma kan sägas om / i de trakter, där detta brukas på motsvarande
sätt, t. ex. i Småland, och alldeles detsamma gäller om ni i de bygder, där ni
har denna använding. På fråga, varför icke ni kunde gå lika bra att
genomföra, svarade hon: ni har en klang av ovilja och förakt. Ni säger man, när
man är arg och riktigt skall skälla ut någon.
Historiskt sett förhåller sig saken naturligtvis så, att det gamla, från
urminnes tid ärvda tilltalsordet till e n person är du. Detta urgamla bruk
rubbades genom att vi från främmande språk, närmast från tyskan, införde
seden att tilltala högt stående personer med det plurala pronomenet I. Detta
skick att tilltala e n person med ett p 1 u r a 11 ord är från början ett uttryck
65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
