Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Vilhelm Snellmans Stockholms-år av Gunnar Castrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. V. Snellmans Stockholms-år
sig mot den liberala radikalismen
i Lars Hiertas Aftonbladet som
mot de svenska teologernas
reaktionära åsikter. Striden mellan
liberalism och konservatism blev
ytterst häftig vid den riksdag, som
begynte kort efter Snellmans
ankomst till Stockholm — den sista
riksdagen under Karl Johans
regering, där de frisinnade riktade
häftiga angrepp mot den gamle
konungen och hans gunstlingar.
Snellman som utlänning gjorde
icke några direkta inlägg i
dagsstriderna, men han följde dem
med livligaste intresse, glad över
att genom sina politiska bekanta
få skåda in bakom kulisserna.
Här fick han första gången
omedelbar erfarenhet om politik i
modern mening — i Finland existerade det då icke något politiskt liv
av sådan art.
Men om Snellman i huvudsak höll sig utanför dessa strider så kastade
han sig med liv och lust in i åtskilliga andra fejder.
Närmast gav han sig in på det filosofiska området. De svenska
universitetens officiella filosofiska lära var schellingianismen, romantikens speciella
filosofi. Men för dess poetiska fantasivärld hade den skarpt dialektiske
Snellman intet sinne. Och redan några dagar efter det han kommit till
Stockholm börjar han i Freja en kampanj för Hegel och mot den svenska
universitetsfilosofin, som ban sedan fortsätter i olika former under hela
sin tid i Sverige. Icke ens Boström, som under senare delen av denna tid
skötte den ena filosofiprofessuren i Uppsala, stämmer honom mildare.
Snellman åhörde några av hans föreläsningar och hade efter dem diskussioner med
honom, men utan något resultat; Boström höll på sin filosofi och Snellman
på den hegelska utan att de kunde förstå varandra. Snellmans slutomdöme
171
J. V. Snellman
Teckning av Maria Röhl 1840. Finlands Nationalmuseum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
