Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Vilhelm Snellmans Stockholms-år av Gunnar Castrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. V. Snellmans Stockholms-år
Barndomsminnena hade han sedan återupplivat vid ett besök hösten 1837,
då ban även gjort flera bekantskaper i Sveriges litterära och
vetenskapliga värld.
Då han nu återvände dit, hade han bakom sig två oroliga, av strider
fyllda år i hemlandet. Som ledare för studenterna hade han där kämpat för
några av 1830-talets frihetsidéer, men råkat i konflikter med universitetets
konservativa konsistorium och med de högsta myndigheterna, vilka slutat
med att ban dömts sin docentur förlustig för ett halvt år. Striden hade
förbittrat hans sinne och gjort honom pessimistisk i fråga om Finlands framtid.
Så snart han kunde få ett pass till utlandet, vilket mötte åtskilliga
svårigheter, begav han sig på en resa för att få lugn till vetenskapligt arbete. Resan
räckte tre år. I Stockholm stannade han till slutet av sommaren 1840, reste
sedan till Tyskland, men återvände till Sverige i början av september 1841
och dröjde där till följande höst.
Vännerna från Stockholmsbesöket 1837 mottogo honom med öppna armar,
då ban återkom 1839. Det skedde icke endast därför att de voro glada att
återse en gammal bekant, utan också därför att de verkligen behövde honom.
Dessa vänner utgjordes till stor del av det kotteri, som samlat sig kring
tidskriften Freja. Vid Snellmans förra Stockholmsvistelse hade Freja
huvudsakligen varit en rent litterär publikation, till vars redaktion hörde skalden
Nicander och den i Finland födde romanförfattaren, prästen G. H. Mellin,
som antagligen först infört Snellman i kretsen. Nu hade Freja emellertid
förändrat program. Sedan början av året var August Blanche dess
huvudredaktör, och tidskriften hade blivit politisk med moderat-liberal färg.
Redaktionen och medarbetarna ägde en stor fond av liberal entusiasm, men
betydligt mindre av kunskaper och målmedvetenhet. Snellman kom nu
som en välbehövlig förstärkning till redaktionens krafter och blev en av
tidskriftens flitigaste och mest betydande medarbetare. Med sin hegelska
dyrkan av staten och med sitt ganska despotiska temperament var Snellman
visserligen icke någon liberal i ordets egentliga mening. Enligt hans «Läran
om staten», som han utgav just då han lämnade Stockholm, är nationalandan
den högsta normen för det rätta, och detta är ju en tes, som snarast lämpar
sig till grundval för en nationalsocialistisk åskådning. Men å den andra sidan
stod Snellman fientlig mot den sociala och framför allt den prästerliga
konservatismen. Detta sinnelag passade utmärkt för Freja, som lika skarpt vände
170
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
