Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Vilhelm Snellmans Stockholms-år av Gunnar Castrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. V. Snellmans Stockholms-år
I synnerhet tyckes hon lia önskat att Snellman skulle komplettera hennes
filosofiska bildning. «Jag fick vid något tillfälle uppdrag,» berättar han,
«att lämna en muntlig översikt av den nyare tyska filosofins utveckling.
Friherrinnan ägde också en tämligen lång förteckning på filosofiska termer, vilka
hon under sin lektyr påträffat och funnit dunkla. Jag tillfrågades om deras
betydelse, och hon antecknade dem. Var nu min oskicklighet därtill vållande,
eller hade något misstag skett i anteckningen, nog av, några orätt använda
termer i en senare utgiven roman [Förhoppningar] ådrogo författarinnan
mycken förtret från kritikastrarnas sida, vilka, utan håg att ur konstnärlig
synpunkt bedöma arbetet, enhälligt vände sig mot dessa inadvertenser». Men
Snellman fick också bistå henne i hennes förhandlingar med förläggarna
liksom han tidigare i samma avseende hjälpt fru Carlén. Han hörde också till
de vanliga gästerna i hennes salong. Ty friherrinnan von Knorring höll en
verklig salong, där författare och societetsmänniskor möttes. Hon berättar
själv, att hon ungefär var fjortonde dag hos sig samlade «bekanta, som
åtminstone icke äro ovänner, glada, tillgängliga, frisinnade, öppenhjärtiga,
kvicka, bildade och roliga människor, med vilka man kan få skratta och
skämta, tala allvar och förnuft, moral och nonsens, skvaller och litteratur,
filosofi och moder, metafysik och bagateller, estetik och frikadeller, med ett
ord, allt, som kommer för själ och tunga». Snellman hade trivts gott på de
enkla, okonstlade samkvämen i fru Flygares hem. Han trivdes också i
friherrinnan von Knorrings salong, men där kände han sig samtidigt imponerad
av en sällskapskultur, som han dittills icke mött. Under slutet av våren 1842
hörde Snellman tydligen till friherrinnans intimaste krets. Då Snellman for
till Uppsala för att åse promotionen gjorde han den 8% timmar långa
ångbåtsfärden som enda kavaljer i ett sällskap av friherrinnan och fem andra damer.
Under promotionsdagarna råkades de ständigt hos gemensamma bekanta. Och
då friherrinnan straxt efteråt skall resa hem till Skålltorp med ångbåt, är
Snellman bland de vänner som sista kvällen samlas i hennes
Stockholmsbostad för att taga farväl. På friherrinnans uppdrag har han skaffat en flaska
champagne, och man dricker en avskedsskål. När friherrinnan och hennes
dotter sedan komma ned till ångbåten finna de, att den chevalerske Snellman
prytt deras liytt med blommor. Från Skålltorp skrev friherrinnan vänliga
brev till honom. Och Lénström, som på sommaren vistades där, sände
Snellman en rapport om sinnesstämningen mot honom: «Fröken Ebba är dig
179
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
