Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
är ingen man, att ej något fel han eger; så ond ingen,
att han ej till något duger.»
Den trötte vandraren mottogs öfverallt med före-
kommande vänlighet. Husmodern beredde genast åt
honom en måltid och sörjde för hans nattläger, under
det att männen i huset samspråkade med honom om
hans öden och hans resas mål. Då han lämnade
gården, uraktläto dess invånare sällan att följa honom
ett stycke på vägen eller ända till hans hem, därest
han var utsatt för fienders förföljelser.
Fädernas minne hölls i helgd. Väldiga grafhögar
uppkastades öfver den aflidne, hans namn och be-
drifter höggos i sten, och skalderna förhärligade hans
minne i sånger. Vid de stora offerfästerna druckos
ej allenast skålar till gudarnes ära, utan tömdes äfven
en bägare till fädrens minne. Son ansåg det ej till-
ständigt att intaga faderns högsäte, innan han hållit
ett högtidligt graföl, till hvilket den aflidnes släkt och
vänner inbjödos. Här utgjorde den bortgångne faderns
dygder och bedrifter samtalsämnet och löften gjordes
att likna honom i och hedra honom genom manliga
idrotter. Särskildt ålåg det sonen att högtidligen lofva
utföra en eller annan djärf bragd, för att på så sätt
liksom styrka sin rätt att träda i faderns ställe såsom
ättens hufvudman. Först sedan detta skett, satte han
sig på den hedersplats i salen, som förut tillkommit
fadern.
Att otyglad vrede, grymhet, hämdlystnad och andra
våldsamma lidelser skulle hafva ett stort spelrum i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
