Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om kreaturets färg; hvårföre det var r&dligast att utbyta det emot ett
annat af en annan färg, eller att kreaturet stod midt öfver tomtarnes
bostad nere i jorden, sä att de däraf oroades eller till och med deras
mat orenades af kreaturets våta spillning. Man var då nödsakad att
flvtta kreaturets spilta eller bås, och, om icke häller detta halp, måste
man flytta hela huset på en annan plats. På de ställen, där tomtar
funnos, var det också mycket kvällvart (d. v. s., att om man, sedan solen
gått ned, hade för sig något arbete, som medförde mycket buller, så
hörde man, att tomtarne fortsatte med samma arbete under natten), och
där måste man akta sig att göra något buller, sedan solen gått ned,
för att ej därmed oroa och reta tomtarne.
Den myckenhet af skrock och vidskepelse, som fortlefde och
öfvades vid sidan af denna öfvertro, var det medel, hvarmed
människan trodde sig kunna dels besvärja dessa naturväsen och freda sig
för den skada, som så väl de som onda trollkunniga människor kunde
åstadkomma, och dels göra sig dem benägna.
De vidskepliga förfaringsätten utöfvas numera af helt få.
Visserligen hafva äldre personer sådana i minne och tro ännu därpå, men
de vilja ej tala om eller utöfva dem, emedan de då häcklas onh
förlöjligas af de yngTe. Den stigande upplysningen och folkskolans
verksamhet hafva mycket bidragit till denna förändring, men ännu
mera det så kallade läseriet, enär detta sistnämda fördömer alt
sådant, till och med att tala därom, såsom något ondt och syndigt.
Detta från forntiden bibehållna åskådningsätt visar flere spår,
ieke allenast från nordboames åsakult, utan äfven från en äldre tid,
då solen, elden, vattnet, luften och andra naturföremål och
naturföreteelser, hvilka människan icke kunde för sig nöjaktigt förklara,
dyrkades såsom guddomligheter. De lämna således bidrag till historien
om de försvunna tider, hvarifrån inga skrifna bidrag finnas.
Det lilla, som af denna vidskepelse ännu finnes kvar, håller
som bäst på att packas in för att öfverlämnas åt glömskan. Hvad
som innan dess ej kan upptecknas och räddas åt forskningen i
fomhistoria och etnologi, går för alltid förloradt, och den förlusten
kan icke ersättas.
Några af mina uppteckningar meddelar jag här.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
