Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfverlade, huru man skulle nästa Böndag vid kyrkan försöka att få
fatt på skräddaren och skomakaren, som, visserligen för länge sedan
påtingade, gång på gång måste »krusas», innan de slutligen och helt
nära helgen infunno sig.
Skräddare och skomakare voro verkliga bjässar på landet. De
voro välkomna i hvarje stuga och behandlades med mycken artighet,
i synnerhet mäster själf; och de bespisades ofta bättre än husets
folk, hvartill må hända bidrog husmoderns fruktan, att de på nästa
ställe skulle gifva hennes hus och matlagning ett mindre hedrande
vitsord. Af dessa handtverkare kunde man få veta, hvad som
tilldragit si g i orten, sedan de sist voro på stället. Alt, ifrån det
största till det minsta, förtaldes af dem, under det att husets folk
lyssnade med spänd uppmärksamhet; och hade någon händelse eller
en del däraf undfallit mästers minne, så kunde hans lärpojkar
förtälja och fullständiga. Oaktadt alt nattvak voro de alltid glada
och muntra, och togo någon gång de sannfärdiga historierna slut,
visste de nog att antingen underhålla med sång eller ock berätta
en vanlig sägen, såsom till exempel om Fer kräm are, Blå fogel och
Kvastmuntus Kobäljantus Aborrnäsius eller Bonden, som var klokare
än de sju vise, o. s. v. Och så talade man om, än huru Per narrat
Pål vid hemmanshandel, häst- eller klockbyte; än huru Jöns om
söndagarna »bliar» på Kristina, och att han följde henne hem från
»legestuan»; än huru rik den eller den tösen var; än att Petter i
söndags hade ett par rutiga klädesbyxor, som voro sydda i staden;
än huru godt de hade på det stället, än huru dåligt på ett annat,
där de antingen ej fingo kaffe på sängen, eller det helt och hållet
uteblef. Med ett ord: skräddare och skomakare voro ortens avisor,
som hade den olägenheten med sig, att man ej fick dem mer än en,
högst tvänne gånger om året, hvaraf följde, att åtskilliga nyheter
af vikt vid årets slut nästan förlorat alt värde *.
Att nu uppräkna alla de personligheter, som här och hvar i
bondgårdarna gjorde sitt sista besök på det gamla året, blefve alt 1
1 Härvid bör dock anmärkas, att man äfven på annan väg kande få nyheter,
nämligen vid gillena, såsom vid brydegillen, Jcårdegillen, bingegillen, höstagillen
och klainegillen, hvilka vi kanske en annan gång kanna få tillf&lle att skildra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
