- Project Runeberg -  Meddelanden från Nordiska Museet / Samfundet för Nordiska Museets främjande. 1888 /
10

Author: Artur Hazelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för långt, och vill jag därföre nämna endast några, som voro säkra
tecken, att julhögtiden var nära för handen. Sotaren och
kakelugns-blankaren *, tvänne personer, som hade ungefär samma rang, heder
och värdighet, kommo nästan samtidigt och hälst nära helgen.
Knallen lunkade med sin tvärsäck från den ena stugan till den
andra, under det att han, stående vid dörren, utan afbrott räknade
upp påsens innehåll.

Kaffe, socker, lutfisk, bränvin, sviskon, russin och för öfrigt
många slags läckerheter uppköptes, då far och mor för sista gången
under det gamla året besökte staden. Därvid glömdes ej häller
julklapparna, med hvilka de tänkte öfverraska barn och tjänstefolk

Vi förflytta oss nu till den dagen, på hvilken julaftonen infaller,
eller, såsom den på andra orter kallas, dopparedagen. På denna
dag brukade husmodern neddoppa en mängd brödskifvor i den kittel,
hvaruti sofiet kokades för den stundande högtiden; och dessa skifvor,
som kallades möljebrö, åtos med stor begärlighet, enär man
vanligtvis den dagen föga förtärt förut, antingen emedan man varit sä
upptagen af hvaijehanda bestyr, eller ock emedan man med flit
uraktlåtit att äta för att så mycket mer låta sig smaka af den
härliga julafton smaten.

Nu skulle man tro, att julfriden redan inträdt, men så var
ändock icke förhållandet. En allmän sed var att julaftonen på
hvaijehanda sätt utpynta rummen, så att de erhöllo ett ovanligt
och högtidligt utseende. Dit hörde, att på väggarna uppfästa
målningar och taflor, som här allmänt kallades konterfej. I några
orter, särdeles i nordöstra delen af Veinge socken samt Knäreds
och Hishults socknar, där de gamla sederna och den landtliga
enfalden i sin bättre bemärkelse länge bibehöllo 8ig, brukades ännu
att på julaftonen helt och hållet kläda väggarna med så kallade

’ I Halland brakades då som nn på de flesta stallen ugnar af järn, hvilka
eldades från kaket. Å dessa agnar, som voro gjntna, fannos anbragta i relief 4ere
bilder, med motiv vanligen från bibliska historien, såsom: Adam och Eva i paradiset.
Goliat och fllisteerna o. s. v. Att ha agnen blank ansågs som ett bevis på
ordning-sinne hos far och mor i huset.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:06:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordmuseet/1888/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free