Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Det var en sådan kväll, poem af Emil Kléen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
Det var en sådan kväll.
JPrf var en sådan hvåll, som Venus föddes
ur skumhvit våg och vaggades mot land,
där öfver mörka skogar tyst förglöddes
i bleknad rosa aftonrodna^s brand.
En sådan kväll omkring oss nu sig hvälfver,
på mattblå himmel stryka strömoln fram,
än vårens knoppning tveksamt står och skälfver
som månens ljus på björkens hvita stam.
El en sälj ens hängen re’n fått silfvergrånad,
och vipan häckat uti säfvens sus,
och öfver slättens vida, tysta blånad
har solen sållat lifvets gyllne ljus.
Längs insjöns strand, där gräsen börjat spira
som fina trådar upp ur fuktig sand,
vi vandra samman — våra tankar vira
sig i hvarandra till ett rosigt band. —
* En rosig länk, som oss vid lifvet binder
vid vär’n, hvars pulsslag rundt omkring oss slår:
det röda blod, som purprar våra kinder,
är ett med safven, som i stammen står.
Elek är den tro, som lånar andevingar,
och blek den kärlek, som blott Psyches är, —
men genom våra nervers luta klingar
en ton af längtan och af rödt begär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
