Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - En höstsaga, novell af Hilma Strandberg - Göteborg och göteborgarne, ögonblicksfotografier af Asmodeus. I. Den Oceanska affärsmoralen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men nu på senhösten blef hon en smula nervös. Det kom
smygandes öfver henne. Alltsammans var nog bra, men hon var sa ensam.
En besynnerlig tomhet inträdde, det var väl enformigheten. Ibland jagade
blodet hett genom ådrorna; nästa stund ville hon gråta, gråta lifvet ut,
tyckte hon. Målarlusten tog af, den värmde henne icke mera.
Och minnet af honom därute pa Jutland vaknade. Med all hennes
erotiska längtan, var han den ende man, som tryckt henne till sitt hjärta
och sagt henne, att hon skulle bli hans — hans. Hon kunde drömma
om honom hela nätterna.
Då hon vaknade, kastade hon sig af och an. Sa slog det henne
plötsligt ibland: var hon rå, var hon det värkligen?
Det tänkte hon på, när hon låg i fönstret och lät blasten fara ned
i sina friska lungor. Hon förkylde sig högst sällan. De starka, sunda
lemmame motstodo alla krämpor. Blef det för svalt, steg hon upp och
gymnastiserade några häftiga tag samt återtog därpa sin favoritställning.
Ja, var hon det? Kanske — men i så fall bråddes hon pa fadern.
Plans far var bonde, ur en bottenrik bondesläkt med goda hufvuden
allt igenom–––och fadern själf —! Hon kom att tänka på, hur
artisterna skämtat, om honom en dag och funnit det jalmigt och ostiligt, att
han satt i ett »departemang» — fy tusan — han starke, axelbreda karlen
med former som en atlet.
Ja — fadern var det. Han kände, att hon ägde detta röda, sunda
blod — om hon bara finge göra, som hon ville!
Ville, ville, klang det ur sjön. Hon sprang upp, tog pa sig
syd-yästen och gick upp åt heden, där hon promenerade fram och ater,
fram och åter, stretande i stormen med händerna i koftfickoma och
långa steg.
(Slut i nästa häfte.)
Göteborg och göteborgarne.
Ögonblicksfotografier
af
ASMODEUS.
I.
Den Oeeanska allärsmoralen.
»Är det inte nog, att vi ha besvär och
obe-• hag ändå — skola vi nu också få anmärkningar
af revisorerna?»
Det fans en tid — så förtälja de gamle — då Göteborg var
en liten stad med jämförelsevis få invånare och ringa utsträckning,
men dock var en storstad: ty inom dess trånga vallar bodde
maktiga handelsfurstar med vida vyer, som ledde hanseatiskt storslagna
aftärer och patriarkaliskt styrde stadens öden, dugande och kraftfulle
män, i enskilda aftärer som i allmänna värf åtnjutande ett obegrän
sadt förtroende, hvilket de ej sveko — en man, ett ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
