Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Göteborg och göteborgarne, ögonblicksfotografier af Asmodeus. I. Den Oceanska affärsmoralen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
han hastigt in i det större affärslifvet, blir revisor, styrelsemedlem,
direktör i bolag och inrättningar.
Detta är åtminstone en af orsakerna till »den Oceanska
affärs-moralens» öfverhandtagande — här som annorstädes. Troligen är
det ej mycket bättre stäldt på andra håll, men min Asmodeiska
uppgift rör endast Göteborg.
Det gamla förtroendesystemet fortlefver i karrikerad form,
sade jag.
Styrelserna i våra bolag bestå alltför ofta af män, som drifva
enskilda affärer af den art, att de sluka nästan all deras tid och
kraft, och ega därtill sällan fackkunskap nog för dessa värf. Det
är icke dugligheten som bestämmer valet af den eller den
styrelseledamoten, utan enskilda förbindelser i affärer, umgänge och
släktskap. De goda vännerna välja hvarandra ömsesidigt enligt den
gamla goda regel, som en bondeståndets ledamot utvecklade för en
prästman: »Hjälper I oss med tulla, så ska vi nog hjälpa Er med
religiona!» Man gifver hvarandra icke hedersuppdrag åt den
duglige och förtjänte, utan inkomstbringande platser åt en god vän,
som kan behöfva litet extra inkomster.
Och till revisorer väljas alltför ofta icke duglige, sakkunnige
och fullt oberoende män, utan ekonomiskt beroende personer, som
med brist på själfständighet och mod att sjunga ut ej sällan förena
brist på tid och fackkunskap. Det är nämligen en ofta
förekommande åsikt inom en styrelse, att revisionen är blott en formalitet
— »ingen kan väl misstänka oss eller våra utmärkta tjänstemän
för något fuffens» ■— bort det! Det vore oförsynt att ens tänka
sig, att några anmärkningar skulle kunna ifrågakomma; det yttrande,
jag satt som motto öfver denna skiss, har faktiskt fälts af en
styrelsemedlem här i staden och är typiskt för det sätt, hvarpå, man
uppfattar sin och revisorernas ställning.
Revisorskapet blir således en pänninggåfva åt behöfvande
vänner och bekanta. Exempelvis vill jag nämna, hurusom för
något år sedan en högt aktad och fullt oberoende och själfständig
man, revisorssuppleant i en bank, vid inträffande revisorsledighet af
styrelsen ombads att icke misstycka, att man icke uppflyttade
honom, utan till revisor valde en annan man, ty denne »behöfde bättre
den lilla inkomsten»! Och för icke så länge sedan blef i ett af
våra allra största försäkringsbolag en mycket dugande affärsman,
som dragit sig från affärerna och stod alldeles oberoende, vid
revi-sorsvalet ratad till förmån för en fattig sjökapten, som saknade all
insikt i en dylik värksamhets skötande och kontrollerande.
Man synes icke inse, att en revisor liksom Cæsars hustru icke
får misstänkas, utan måste vara fullt oberoende af dem han skall
kontrollera. Och man föredrager naturligtvis beskedliga och
med-görliga naturer framför »bråkmakare» — en revisor som sköter sin
sak grundligt och oväldigt blir sällan omvald. Det har gått sa
långt, att finkänsligare personer undandraga sig alla
revisorsbefatt-ningar, tillsatta som dessa faktiskt blifva af styrelserna.
Med sådana styrelsemedlemmar och revisorer hafva oredlige
tjänstemän ett lätt spel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
