Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Per Hallström, en litterär karakteristik, af Ola Hansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
1 an vanligen, om han är en verklig diktare —, och då står
kritikern der till allmänt gaudium, att han låtit sig imponera af stora
näsor, stora, uppsvälda, benlösa näsor, som utvecklat sig vid att
bikta efter dagens smak, — låtit sig imponera af dem eller gått
deras ärenden.
Per Hallström är det starkaste och personligaste temperament,
som gifvit sig utslag i svensk diktning, sedan »Röda Rummet»
skrefs. Vid hans sida vore i alla fall endast en att ställa, — Gustaf
k röding. Dennes visor »att sjungas till dragharmonika» äro
säkerligen’-— utanför den gamla folkvisans område — de äktaste
bildningar, som uppsvenskt folklynne afsatt i diktningen; bakom denna
psykologi, som liknar ett öga, i hvars djupa dunkel alla stjernor
aterstråla dubbelt klart, och bakom denna konst, hvilken i hvarje
nies tvära eller mjuka böjning och i hvarje tonfalls skiftning icke
är annat än en organiskt utvuxen form, ligger alltid i diktaren sjelf
och äfven der han med sin humor tager afstånd från, lösgör sig
från och öfverskådar denna urgrund i sig —, ligger som det enda
växande och produktiva: folklynnet, bondlynnet, urlynnet. Men
den melodi, som ljuder långt derinne i en novell af Hallström och
som stundom slår upp derur såsom en fors ur en bergsskrefva,
tyckes mig ega den samlade klangen från mer individuelt
fördjupade själsbäddar; och säkert är den rikare genom mångfalden af
bi- och undertoner. Emellertid: dessa båda yngste i literaturen stå
der redan, den ene med sina två diktsamlingar, den andre med sin
ena och enda lilla skissbok, och bryta sig mot sin omgifning såsom
tvenne gröna skott å ett träd, som redan tog sig ut som visset;
och i deras skapande alstring torde väl äfven öfvervinnas den
senaste bedröfliga fasen i svensk vitterhet, — fasen af innehållslös
i iollusk-»idealism» och sterilt skönhetsprat.
Om man genomläst de 17 novelletterna och derunder låtit
var och en af dem verka på sitt eget inneboende sätt och utan
-ågot åtgörande från ens egen sida, och om man efteråt, när man
lagt boken samman, blir sittande med slutna ögon och väntar och
läter alltsammans stiga upp igen ur ens eget inre så som det bäst
vill, skall man erfara, hur rikt diktarens temperament är. Ut ur
detta dunkla obestämda, hvilket utgör det allmänna intrycket af ett
konstverk i oss, en vibration i vårt omedvetna, en ännu oupplöst
grundstämning, löser sig det ena efter det andra, rör sig, stiger
uppåt och står i en plötslig och klar dager fritt i vår erinring, det
ena efter det andra, bilder och intryck, tonfall och typer, i en
myllrande mangfald, som om fonden vore outtömlig och vorden ett
med vårt eget produktiva väsen och kunde skapa ut ur sig
oänd-hgt utan att sjelf derigenom förminskas. Och vill man sedan lägga
det hela kritiskt till rätta för sig och ordna en profkarta, så
be-höfver man bara eftergå de 17 styckena i bokens egen följd,
sammanställa och afdela. Författaren börjar med några humoresker
från Amerika, i hvilka det groteska så starkt dominerar, att man
lätt skulle kunna vända sig bort från det hela som från ett
clownnummer af Sigurd, om icke temperamentets starka fart i historien
och de med impressionistisk konst kort och säkert dragna strecken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
