Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Per Hallström, en litterär karakteristik, af Ola Hansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
gifna form allenast den skulle vara. Den har t. ex. -— för att taga
ett enskildt fall — förvridit den naturliga vägen för ett konstverks
uppkomst och drifvit detta ut att blomma i ett af de yttre sinnena,
utan att ha uppsugit i sig de safter, hvilka allena kunna afgifva
individualitetens doft. Det fins ju unga diktare, hos hvilka allt
reduceras till färg, m. a. o.: hos hvilka den dikteriska
undfångelses-impulsen löper direkt ut i synorganet. Jag menar, att hela väsendet,
det som ligger inunder alla sinnena, måste vara
konstverksorga-nismens moderssköte; i annat fall är hela processen periferisk, börjar
i periferien och slutar i periferien. Det är och blir bara en
isolerad vibration i ett enskildt sinne; men hela individualiteten måste
vibrera med.
Detta är just fallet hos Hallström. Hans metod är starkt
impressionistisk; han använder den konsekvent öfverallt, vare sig
det handlar sig . om att teckna ett landskap, en fysionomi, en
menniska, eller att omkläda ett psykiskt fenomen i en konkret
bild. Men han använder den instinktmessigt konsekvent; hvarenda
sats och bild är allenast utskrifningen och utteckningen af en sats och
en bild, -som format sig inom honom, ovilkorligt och efter egna lagar
såsom allt organiskt. Att så är, röjer sig äfven deraf, att dessa
skarpa, lysande ögonblicksteckningar passa in i föredragets hela stil,
i berättelsens tempo. Och Hallström är en boren berättare, — en
Maupassant, omsatt i ett uppsvenskt temperament. Han har icke
vid ett enda af dessa 17 stycken satt sig hän att skrifva en novell;
han har vid 17 olika tillfällen börjat att berätta på tumanhand
eller i en förtrolig krets, orden och bilderna, stämningarna och
erinringarna ha dervid tagit hvarandra, och när brasan var
utbrun-nen och glasen tömda och historien slut, stod der — utan att han
sjelf visste deraf —• ett mästerverk en miniature, rundt och helt
som en Maupassantsk novell eller en Bellmansk visa.
Hallström är som hvarje äkta konstnär i stort som smått
form. Hvar och en af hans 17 skisser står der som en figur af
stöpt metall eller vuxen som en blomma. Men formen är dock för
honom icke annat än form — formen af en lifsåskådning, formen af
ett temperament. Allt som är lösgjordt från sitt sammanhang med
det väsentliga, en form, som icke är en lifsåskådnings eller ett
naturels organiskt betingade sätt att växa, gäller näppeligen för
honom. Jag tror han tänker med afseende på konsten ungefär
som gent emot sin »Cecilia» i »Ur mörkret»: »Men vi som tecknade,
kände tystnaden trycka. Skedde det henne icke orätt, var det
icke synd att hålla henne der som en sak att mäta, var icke hvarje
glimt i ögat, hvarje klang i rösten mera värd än alla dessa linier,
var det icke förmätet att söka öfversätta det vexlande djupa lifvet
på döfstummespråk?» Han är mystiker, såsom hvarje diktare, hvilken
känner sin uppgift: att gifva och forma det af tillvaron, hvilket
ännu icke finnes till utom i hans eget omedvetna. Han vet, att
han bär inom sig sjelf en hel dunkel verld, som trängtar efter
form, och att detta är det enda han har att gifva. Derför är
hans dröm fast och färgfull som den yttre verkligheten, och verk
ligheten blir hos honom fyllig och ny som blott den personligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
