Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Från Saxos och Tegnérs stad, af Thomas Adamsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
seende står det senaste talet anmärkningsvärdt högt — der brister dock
alltid den rätta synpunkten: Esaias Tegnér uppfattad från sin mest
centrala lifspunkt.
Ej heller borde det vara i skymning och grå kväll som Tegnérs
minne skulle hugfästas. Det skulle vara i klart och strålande solsken,
som studenterna samlades inför minnesstoden af den man, som endast af
yttre omständigheter drefs in på dunklare lifsstigar, än den, der hans
stora ande helst vandrade.
Då man har denna uppfattning i tanken, dä maste man le ett
ironiskt löje vid att se huru den 4 oktober firas i Lund . . .
Efter talet för Tegnérs minne derute, samlas man i Fö reningens
stora sal.
Och der helsas de unge, årets novitier, välkomna.
Under en lång följd af år var detta helsningstal förbehållet a t
någon yngre, »välsinnad» docent, eller äldre, också välsinnad, student.
I sirligt tål framhölls för de unge vigten och värdet af att vara student .
Detta, ord hade då en magisk klang, motsvarade den engelska
efter-titeln »Esquire» såsom ett slags andligt adelsmärke.
Nu har ordet »student» mist all mystik. Studenten är, genom
konkurrens och förändrade lifssynpunkter, en arbetare med mera abstrakta
verktyg än den vanlige arbetaren. En student är ingenting, men han
kan blifva någonting.
Studenten är endast ett ämne till något, han är icke något
full-färdigt, sasom den falska trosartikeln var på den skandinaviska
studentmötestiden.
Denna åsigt har pä de senare hälsningsgillena i Lund blifvit uttalad
af officiella talare, sedan man, mycket mot sin vilja, nödgades finna sig
i att stundom lemna det officiela festtalet ät studenter utanför den allena
saliggörande, »beskedliga» student-sferen.
Härmed har också plats blifvit beredd för uttalande af andra, ännu
mera hädiska, farligt liberala satser. Hälsningstalet till arets unga
studenter har fått färgen af programtal.
Alltid måste det dock — för den goda fridens skull — hallas
inom moderationens och försigtighetens råmärken; men man märker dock
genast hvad andas barn det är, som blifvit betrodd med kvällens
vigtigaste värf.
Det gör dock ingenting: oppositionen i Lunds studentverld har
länge varit ° ganska tam. Den var i döende redan för flera ar sen och
är nu snart en blek saga — såsom parti med inflytande åtminstone.
Underliga tecken visa dock hän pa att en nybildningsprocess är i
görningen. Men om den dagen och den stunden vet ingen när den
bryter fram.
Detta hänger å andra sidan samman med ett rätt intressant
psykologiskt faktum: partibildningen är i aftvnande, den enskilde växer ut och
utvecklas mera isolerad. Det kamratliga umgänget har sin blomma vid
punschbordet, icke vid samtal och omfattande tankeutby te.
Och vid hälsningsgillets stora punschbord knytas novitiens
kamratbekantskaper, och sällan nar intimiteten — i verklig mening
-utöfver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
