Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Från Saxos och Tegnérs stad, af Thomas Adamsson - Från parkett, af Gasporone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att detta förhållande äfven har sin rot i det aftynande
nations-lifvet, är sant. Men det kunde kräfva sitt eget kapitel.
På så sätt är allt väl sörj dt för att den unge studenten strax vid
sin ankomst till lärdomsstaden skall få sin blick anpassad efter »fashions >
synvidd och synskärpa: han får bekantskaper på två minuter, han får
höra ett hälsningstal, där tankame gå med mask för ansigtet, och om
Esaias Tegnér söker man med patos bibringa honom samma skefva
uppfattning, som vårt vittra gubbhus ängsligt sträfvar fastslå för
kommande, vanskliga tider.
Från parkett.
Händelserna ha fogat så, att uti det tämligen tröstlösa enahanda
och småborgerligt larfvande, som mer och mer blir utmärkande för
teaterförhållandena uti konungariket Sverges hufvudstad och förnämligaste
bild-ningscentrum, likväl under dessa höstmånader inträffat några momentana
atbrott af intresse. Det behöfver icke nämnas, att man för detta icke
har att tacka initiativ från de stockholmske teaterledames eller regissörernas
sida. Ida Aalbergs, LHeu&re-sällskapets och Håkansson-SvennbergsAav&Ins
uppträdanden beteckna dessa afbrott, och de nämda gästspelen, d. v. s.
ej af hela sällskaperna, utan af dem som gifvit sitt namn åt de resp,
turnéerna eller utgjort den egentliga medelpunkten, representera just några
af de förtjänstfulla egenskaper, hvilkas frånvaro bjärt märkes och svårt
kännes väl icke af men hos den glorvyrdiga konstanstalten där nere
vid Kungsträdgårdsgatan.
Glädjande var ock att iakttaga, hurusom exempelvis intrycket af
Ida Aalbergs talang kunde hos kritik och publik hålla sig ändå så pass
länge friskt som till fru Seelig-Lundbergs Mariana. Fru Lundberg var
visst inte i den rollen svagare och olämpligare än i h varjehanda andra
roller, för hvilka hon hyllats som en stor och fullfärdig, för hufvudroller
särdeles lämplig konstnärinna, medan hon nyktert och kotterifritt sedt
endast är en halffärdig aktris, hvilken emellanåt kan göra sig ganska bra
gällande i ett visst slags roller, icke oviktiga men ändå något i
bakgrunden. Nu kom hennes Mariana för häftigt på både för publik och
kritik, för att den bjärta kontrasten med Ida Aalbergs konstnärsskap och
herravälde öfver de dramatiska uttrycksmedlen skulle kunna förbises.
Hvad den som skrifver detta förnämligast beundrar hos Ida Aalberg,
är hennes utomordentliga talang att ge lidelsens mångfaldiga skiftningar
uttryck, hennes smidighet och hennes öfveilägsna herravälde öfver de
tekniska hjälpmedlen. Anmärkningar ha gjorts mot hennes benägenhet
för poserande, för ett visst maniereradt spelsätt och att det uttryck hon
understundom gaf åt känslorna icke verkade fullt äkta. Jag skall helt
eller delvis underskrifva dessa anmärkningar, men jag beundrar hellre en
genialisk artist, äfven om felen kunna vara stora och ha tendenser att
bli ännu större, än våra små medelmåttor, som icke äro stora i annat
än sin egen fåfänga och sina kotterivänners inbillning. Och jag förlikar
mig vida lättare med en virtuositet, som går till öfverdrift, än med en sådan
sorts pretentiös teknisk utbildning, som ej hunnit värst mycket öfver a-b-c-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
