46 (Nordisk revy för litteratur och konst, politik och sociala ämnen / Årg. 1. 1895)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Teaterbref från Göteborg, af Gotus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

46

Detta öfvcrskyles nu af hans ungdomliga käckhet, hans intelligens
och varma känsla; och i moderna hvardagsfarser gör det ofta t. o. m.
ypperlig värkan. Men hur skall det gä, när han blir äldre och
friskheten och glöden afnötts? Icke kan en man med hans talang nöja sig
med att ständigt spela käcka pojkar och otympliga slynglar.

Vid »landets första scen» finnes en artist, som kunde vara honom
ett varnande exempel på följden af att försumma skådespelarkonstens
abc, på huru de rika löftena förblifva endast löften och skådespelaren
stelnar i enformiga manér, så att publiken ledsnar och kritikens forne
gunstling blir kritikens strykpojke.

Men felet ligger till en stor del hos den okritiskt berömmande kritiken
och hos teaterledaren, om denne blott exploaterar den unga talangen
utan att samtidigt uppfostra. Till en dylik uppfostran kräfvas dock två
betingelser, som alltför sällan äro för handen; förmåga hos teaterledaren
att uppfostra och ödmjukhet nog hos talangen att inse, att ytterligare
uppfostran behöfves.

Men yttre regissörstalang är icke uppfostrande förmåga, och
blygsamhet är icke — vare det sagdt i största allmänhet! — våra sceniska
artisters styrka. Den kritiklösa artistförgudning, som äfven pä kritikens
sida vuxit sig bred i vårt land, värkar naturligtvis ytterst hämmande på
en artists utveckling och kommer honom att tro sig redan ha nått
fullkomligheten. Sedan, när det är för sent, kommer klandret — och då
upptages det som personlig illvilja.

Rättvisligen bör jag, innan jag afslutar denna straffpredikan, efter
allt klandret mot Göteborgskritiken erkänna, att stadens morgontidning
sedan ett år tillbaka brutit med den gamla slentrianen och numera
värk-ligen kritiserar.

Strax före den Ranftska sejourens början här i höst hade vi besök
af Ida A a/Lerg-tournéen och fingo se den berömda finska konstnärinnan
som Kameliadamen, Kirsti Fleming, Santuzza och Adrienne Lecouvreur.
Hon hade ju förut uppträdt i Stockholm och åtskilliga landsortsstäder,
och jag torde därför icke behöfva ingå i någon närmare granskning af
hennes spel. Vare det nog sagdt, att många med mig funno det
ledsamt, att hennes mästerliga konst skulle störas dels af den bedröfliga
omgifningen, dels af hennes svåra uttal och det osköna i vissa af hennes
starkare utbrott.

Det Ranftska sällskapet har under denna månad låtit oss se
»Flir-tation», »Jag är Champignol», båda i sommar gifna på Djurgårdsteatern,
»Per Olsson och hans käring» samt repriser af »Ungdom» och
—-»Charleys tant».

Molanders lustspel »Flirta tion.-» gjorde ju lycka i Stockholm; här
föll det. Detta berodde nog dels på handlingens tunnhet och
långdragenhet, dels på den specifikt stockholmska stämningen i stycket, hvilken
icke fann någon resonnans i den tyngre Göteborgsluften. Det spelades
dock lifligt och väl.

»Jag är Champignob, eller »Kärlek och Exercis», såsom denna
militärfars här hette, har hållit sig bättre. Den är ju också, i synnerhet

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 20:07:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/nordrevy/1895/0052.html

		Nordisk revy för litteratur och konst, politik och sociala ämnen / Årg. 1. 1895 / 46 (1895-1899) With: Erik Thyselius Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|