Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Herr Roderiks giljarefärd, fem frankervisor af Axel Wallengren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
Hon blickar omkring sig, blond och stolt,
— då ser hon ur junkrarnes gyllene skara
två ögon, så glittrande varma och klara,
med glöd som af vårsol emot henne fara.
Då käns, som hon hade sitt dyraste sålt —
Hon låter sin hand utur Roderiks glida.
Igen hon möter en blick, som skär
hennes tankars lönliga nät i sär
— och hon kastar sin ring: »den mig håller kär,
han söke den upp uti salen vida!»
Herr Rodrik och alla hans pansrade män,
de sökte i vrårna, bak bänk och tapet.
Herr Rodrik sitt sammet ur knäna slet;
men endast den, på hvars blick hon let,
— herr Iwan, herr. Iwan! fann ringen igen!
Han böjer sitt knä — riddar Rodriks brud
känner varmt hans hand emot silkeblå fot,
och röd som en ros tar hon ringen emot. . .
Herr Roderik ler uti skälmaktigt hot:
»Sak samma! Ty finnaren bär min skrud!
En skål för min brud — och min brudesven!»
Vin uti hornet åt Iwan hon slog.
Trumpeterna smattrade, gigan drog.
Men när hon hornet ur handen tog,
hon kände hans brinnande blick igen.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
