Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 2
- Herr Roderiks giljarefärd, fem frankervisor af Axel Wallengren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Tudeli deja! Tudeli da!»
Skon uppå hingsten slamrar.
Brynjorna skramla, svennerna dra
hän genom gröna kamrar.
* *
*
II.
Herr Didrik i Frankerborgens sal
sitt spetsiga pipskägg vrider:
så har den då kommit den dag omsider,
då Rodrik, hans vän ifrån Jorsalastrider,
täcks göra sitt sista kärleksval!
Herr Rodrik slår, som i tankar blott,
på sin damaskerade klinga;
»I täckens, herr broder, att för mig bringa
den stjerna, som solens ljus gör ringa
— Skön Elsa, er dotter, kort och godt!»
I mörkt skarlakan, med gulltråd väfdt,
med böljande barm och ögon blå,
som blicka fuktigt, men glittra ändå,
ses Elsa tveksamt på tiljan trå . . .
Då dallrar kring Roderiks läpp det sträft.
Väl trettio år har han svärdet svängt
ibland saracener och nordens män.
Han smekts af qvinnor — och smekt igen —
— men aldrig, aldrig han mötte än
en blick, som så till hans hjerta trängt!
Han bjuder sin hand för att sirligt föra
till högbänken upp den blonda mö,
hvars sol skall tina hans åldrars snö
och skänka hans ridderskapsblomma frö . . .
Förströdt tycks skön Elsa hans smekord höra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 20:07:32 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nordrevy/1895/0057.html
