Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - En höstsaga (forts. och slut), novell af Hilma Strandberg - Shakespeare och hans diktnings mörka skede, af Georg Brandes. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
. 65
velig Kar, og jeg har tenkt meget på, hvad De selv sagde först, at det
var umuligt, for De er ikke en Pige for mig, det veed jeg nok, og vart
Husstel her, det bliver dog aldrig det, som De er vant til, og mine
Forældre vil de sagtens ikke trives med, for de er alle her hjemme
tår-velige Folk og ikke lige min lille söde, vene Pige, Leonore Witt. De
må nu undskylde, at jeg slet ingen Skrivekar er, og De vil nog alligevel
forstå Meningen av mine Ord. Det blev ikke til nogen Lykke for Dem
at komme hid i disse tarvelige simple Forholde, og kanske har De
alle-rede glemt mig för de fine Mennesker i Hovedstaden och alt det, som
De er vant til. Farvel da, min söde Pige, De er for mig en klar
Stjerne i den mörke Nat, og jeg skal aldrig glemme Dem og de lykkelige
Dage i Blekvik, men det kunde nok aldrig blive til noget — og De
skal nu ikke tro, at jeg er en dårlig Gut, det beder jeg Dem om -
for det er jeg ikke. Jeg længtes svært efter Dem i förstningen. Og så
får jeg da slutte med en kjærlig Hilsen, og jeg sender Dem et Kys til
Farvel — lev så vel min söde Pige, Leonore Witt. Jeg förbliver in i
Döden
Deres tilgivne
Lars Oluf Pedersen.
Shakespeare
i hans diktnings mörka skede.
(Forts, o. slut fr. föreg. n:r.)
IL
Vid tiden för författandet af Kleopatra har Shakespeares melankoli
blifvit ytterligare skärpt, öfvergått till formlig pessimism. Tydligen hafva
de offentliga förhållandena gjort honom djupt förstämd. I sin ungdom
intresserade han sig antagligen mindre för politiken. Som patriot såg
han då landets tillstånd i den gynnsammaste dager. Den utveckling, som
ägde rum under armada-tiden, fylde då alla sinnen. Men nu kändes
trycket. Elisabet hade ryckt till sig den lagstiftande makten. Hon
skickade icke sällan sina undersåtar i fängelse mot lag och utan dom.
Pinbänken användes oaktadt lagens förbud. Stjämkammaren dömde hvar
och en, som drottningen önskade dömd. Bokvärlden stod under den
värsta censur — kyrkans. Personer, hvilkas skrifter voro obehagliga för
hofvet, blefvo piskade, afrättade eller fingo näsa och öron afskuma. Ben
Jonson undgick med nöd detta straff. Detta tillstånd skapade såväl
krypare och hycklare som martyrer. Shakespeare såg sitt lands största
snille, lord Bacon, som hade blifvit beskyddad och öfveröst med gåfvor af
Essex, som advokat åtaga sig att utföra åtalet mot sin vän och välgörare
och inför öfverhusets skrank uppbjuda allt för förmå lorderna att döma
honom utan förmildrande omständigheter, det vill säga till döden. Samme
Bacon nedlät sig till att upphetsa bödlarna, då de en dag på hans
befallning pinade en gammal präst på grund af blotta manuskriptet till en
aldrig hållen eller tryckt kättersk predikan.
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
