Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Karl A. Tavaststjernas nya roman (»Kvinnoregemente»), af Gustaf af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
Karl A. Tavaststjernas nya roman.
»Roman från finska landsbygden» kallar den finske författaren sin
nya bok »Kvinnoregemente», hvilken i dessa dagar utkommit pa Alb.
Bonniers förlag. Men boken är i själfva verkèt vida mera. Den är en
bok om det nutida Finland, en satir öfver dess misstag, pa samma gång
som en förhoppningarnas hymen emot framtiden.
Romanens yttre konturer gifva bilden af en finsk bondfamiljs öden
och hvarje gestalt i denna enkla, med åskådlig styrka gifna saga står för
läsaren med den klarhet, som omgifver figurerna på en modem tafla,
där målaren gladt sig att omgifva konturerna med denna ljusa luft,
hvilken kan ses och kännas, men icke beskrifvas med korrekta, preciserade
ord. Vi se där den unge husbonden Aakusti, som med sin födsels rätt
är bestämd att öfvertaga Monola gård, men som slites mellan sin
ungdoms själfständighetsrätt . och sitt beroende af de förargliga gamla, gent
emot hvilkas erfarenhets sega motstånd han vill göra revolution, men inte kan.
Vi möta där äfven hans mor den gamla Monolavärdinnan själf, en typ
för den lugna, själfmedvetna kraft, som växt sig säker pa basis af en
rotfäst auktoritets gamla säkra grundvalar. Hennes gestalt har den
gammaldags stolthet, hvilken verkar med den traditionela öfverlägsenheten,
och hennes natur är skildrad med den blandning af stil och rent af
gemenhet, som gör hennes oåtkomlighet lika stygg som imponerande.
Mellan dessa båda figurer går sonens käresta, den förtryckta, men
förslagna, djupt förälskade och djupt själfmedvetna Ida, lika iförande i sin
mellanställning mellan tjenstehjon och slägting i huset, som hvad hon
sist blir nästan imponerande äfven hon i hänsynslösheten af sin kvinliga
list. Men äkta är hon i hvarje ord och hvarje känsla och sällan har
en nordisk författare tecknat en kvinnofigur med djärfvare drag på samma
gång han gifvit åt hennes karaktär den lifvets fyllighet, där själfva
konsekvensen synes stark på bizarreri. Och bredvid dessa hufvudpcrs< mer,
eller aftecknande sig i lätta konturer bakom dem, mins man den
god-hjärtade, snikne och gudfruktige inspektören med hans vindögda maka,
den äpplerunda och pratfylda Manda, deh halfgentila profryttaren och
de skymtande silhuetterna af hvad förf, ironiskt kallar det finska folket,
som sitter samladt i den doktrinära folkvännens improviserade
föreläs-ningstal.
Och mellan dessa personer utspelas en historia, hvilken är enkel
nog, om man så vill, men som genom författarens konst icke desto mindre
blir rik på intresse.
Det är gifvet, att den dugtiga värdinnan på Monola. icke skall med
blida ögon se, att hennes Aakusti inledt en kärleksförbindelse med den
vackra Ida, som visserligen har alla betingelser för att blifva en duglig
matmoder och god hustru, men som saknar alla förutsättningar att blifva ett
respektabelt parti. Bonden är nemligen ej mindre aristokratisk pa sitt
sätt än adelsmannen på sitt. Ja, i vår tid kan det mahända vara tu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
