Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Karl A. Tavaststjernas nya roman (»Kvinnoregemente»), af Gustaf af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tal om, huruvida icke den förmogne bonden i stort sedt har flere
fördomar och är mera, för att begagna ett modernt uttryck, klassmedveten än
någonsin den tillbakaskjutne adelsmannen, hvilken framför allt saknar det
stöd i sin stolthet, som heter att vara tidens man och bäras uppe
af opinionen. Denna egenskap hos bonden har också mera än en
gång varit föremål för romanförfattares och sedeskildrares
uppmärksamhet. Tavaststjerna har i sin bok tagit fasta på denna
bondearistokrati och hans nya grepp ligger i det sätt, hvarpå han låter den gamla
mor Harvanan häfda sin egen myndighet och familj etraditionemas kraf.
Ty den gamla värdinnan på Monola är framför allt klok. Hon är så
klok, att hon till sist afgår med segern, och hennes klokhet har detta
säregna drag af bondens sega motståndskraft och ihärdiga slughet, hvilket
är icke blott finskt, utan typiskt bondskt. Hon ser, att ett
kärleksförhållande råder mellan hennes son och den fattiga släktinge, hvilken i
egenskap af piga äter familjens bröd. Hon ser detta och har sett det länge,
men det faller henne icke in att som en öm och vaksam borgerlig moder
skulle ha gjort, ställa till scener med sin obetänksamme son och naivt
förlitande sig på sin egen öfvertalningsförmågas bevekande kraft, söka
kamp med ungdomens starkaste och mest okufliga lidelse. Hon vet
naturligtvis mycket väl, att denna förbindelse efter all sannolikhet icke är
platonisk, utan att den mycket väl kan hafva följder, hvilka i alla
händelser icke torde kunna aflägsnas, utan att de dock lämna refvor efter sig
i familjens så noga öfvervakade respektabilitet. Men hennes kännedom om
lifvet och människorna är i alla händelser så genomsyrad af denna
alldeles omedvetna och oförstörbara respekt för faktum och fakta, som är
bondens egenskap par préférence, just emedan han lärt så grundligt af
lifvet och så föga af böcker, att hon icke ett ögonblick ens kommer på
den idén, att hon skulle kunna ingripa i själfva händelsens gång. Hon
följer allt, som passerar, utan att förråda sina tankar, utan att gifva hugg
på sig, och hon litar på sin egen förmåga att, just af hvad som sker,
för sig och sina intressen göra det bästa möjliga. Häri ligger också
hennes egentliga. och slående öfverlägsenhet. Ty en kvinna af madam
Harvanans skrot och kom skulle vara farligare än en själfherskare, om
hon fått sin plats i kretsar, där »Kvinnoregementet» spelar med kronor
och spiror eller bestämmer öfver öden inom konst och litteratur. Nu är hon
helt enkel nyttig för sig själf och farlig för sin omgifning. Hennes
hemlighet ligger däri, att hon ej blott vet, hvad hon vill, och att hon kan
befalla öfver andra. Den ligger däruti, att hon respekterar de gränser,
utanför hvilka hennes makt icke sträcker sig samt beslutsamt och med
resignation låter det oundvikliga ske, sparande sitt ingripande för de
möjliga utvägarna, hvilka ej alltid äro de finaste, något, hvarom den
goda värdinnan i öfrigt föga bekymrar sig. Det är i parentes sedt en
ny sida i Tavaststjemas karakteristik, att denne ridderlige romantiker sa
lugnt och godmodigt kunnat få grepp på denna jordbundna, fast mäktiga
kvinnonatur.
Det är emellertid ännu en kvinna, som i denna bok om
»Kvinnoregemente» kämpar med modern om hennes son och det ej mindre
viktiga priset: värdinneplatsen på Monola gård. Den vackfa Ida, hvilken
är piga på gården, ger nämligen icke sin matmor och faster efter i
själskraft qch energi. Hon älskar sin ünge kusin och husbonde, därom later
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
