Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - I bokhandeln, korta anmälningar, af Gil Blas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
parti, resignerat och ej vilja söka sia stora slag och därför ej häller kunna
vinna annat än mindre segrar, segrar hvilka äro vida mindre än hvad som.
motiveras af begäfningen och den stilistiska talangen. Den ofvannämnda
berättelsen benämnei sig själf »en roman i utkast». När det är fraga
om en förf, i sina bästa, alstringskraftigaste är, skall antagligen ett dylikt
förbehåll alltid lätt framkalla ett egendomligt intryck, och i detta speciella
tillfälle blir intrycket i viss män irriterande. Üti denna lilla bok ligga
nämligen motiv och uppslag, som mera utförda skulle kunna göra sig
fördelaktigt gällande bäde litterärt och socialt. Det säges i boken en hel del
modiga saker som det gör godt att läsa; humbugen, braskandet och larmandet
med militära saker, hvilka icke minst under dessa senare ar fatt yfvas
och växa sig breda, gisslas med käck ironi. Men det är icke nog; det
är som om förf, ursprungligen velat slunga ut sina spjut för att sära och
döda, men icke kommit sig för eller mäktat slunga tillräckligt mänga och
hvassa och med tillräcklig kraft. Det är stor skada att sa varit
förhållandet.
Men med förväntningarna och anspråken sålunda i proportion
härefter reducerade läser man ändå boken med ganska stort nöje, tv den
är underhållande och på sina ställen rolig och pigg. Den är
skrif-ven med friskt och godt humör, och i de allvarliga momenten känsligt
och fint.
Gör göteborgskan Rust Roest intryck af en fint, ladylike individualitet, så kan man
väl näppeligen annat än som smått banala och vulgär karaktärisera den skånska
författa-rinneindividualiteten Cecilia Holmberg, född Bååth, äfven i dess nymodiga tillvarelseform
Cecilia Baath-Holmberg. Som en variation emellan hopskrifvandet af sina voluminösa
panegyrikbiografier af mer eller mindre ryktbara personligheter har nämda diktarinna
till julen utgifvit en berättelsesamling -»Spillror» (Fahlcrantz förlag; pris 2: 75 för 276
sid.). Flit hos en skrifvande person är i regeln en mycket respektabel sak; och respekt
får man ock lätt för den som tyckes ha en icke så liten påräknelig publik och en till
utgifvande beredvillig förläggare. Men för denna berättelsesamling har man svårt att
erfara någon större respekt. Valet af ämnen är ett par af berättelserna i och för sig
lyckligt, men utförandet är tämligen klent. Stilen är i allmänhet oindividuel och
okonstnärlig. — En hel del berättelser och reseskildringar skulle möjligen kunnä försvara
sin plats som spaltfyllnad i en tidning. Som förströelselitteratur är boken icke så värst
märkvärdig.
Att signaturen Mark Steril, som författat den på Hugo Gebers förlag utgifna
berättelsen Sven Vingedal, är ett fruntimmer, kan säkerligen påstås, utan en öfvermåttan
stor risk för misstag. Damen i fråga har utpräglad lust att filosofera och vara
psykologisk samt skrifver ledigt, utan att därför kunna påstås ha hvad man egentligen menar
med stil i litterär bemärkelse. Men det hela verkar mycket naivt; karaktärsteckningen
gör intet egentligen trovärdigt och lefvande intryck. Hufvudpersonen förefaller konstig
och det i en annan mening än författarinnan torde ha afsett; en af bipersonerna, en
varmblodig judinna, smakar teater. Boken är inte rolig eller så synnerligen lättläst
och är öfverdrifvet dyr. Ät debutanter brukar inte en förläggare betala svindlande höga
honorar, Och då kan det tyckas, som om förläggaren skulle kunnat reda sig med något
mindre än 2: 25 såsom ersättning för 160 glest tryckta sidor.
En dam gömmer sig nog också bakom signaturen Alf aro, af hvilken på Alb.
Bonniers förlag utkommit en samling sånger och ballader »I gryningen* (211 sid.
för kr. 3: 50). Det är kanske litet elakt att begå något attentat mot den nimbus,
som en välvillig förläggare genom annonser söker åstadkomma kring fru eller fröken
Alfaro: denna förf, är visserligen en debutant, men det oaktadt redan »en mognad
skald, en diktare af rang». Mognaden är kanske i så fall närmast att söka i iörf.
ålder som privatperson. Hittills åtminstone har det inte varit mig möjligt att trätlä
på den i dikterna, ty mognad hos en diktare förutsätter väl ändå en själfständig
skaldeindividualitet. Krönas de fortsatta efterforskningarna med framjåog, skall
sådant ärligt tillkännagifvas, och måhända återkommer Nordisk revy i alla fall till detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
