Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Politiskt bref från Danmark, af A. Cantor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOI
realiteterna gjorde sig påminta, då brast enigheten mellan dessa
människor, hvilkas intressen voro fullkomligt olika.
Det gick ändå för sig med arbetarne och intelligensen; i den
koalitionen var det någon mening, men bondeståndet som tredje
faktor — förr eller senare måste det gå sönder.
Det gick sönder gång på gång, gick sönder och limmades i
hop igen; det är ömkligt att tänka tillbaka därpå. Alla som ha
varit med i denna strid, icke blott cheferna, utan också vi menige,
alla få vi taga på oss vår andel.
Vi trodde en och hvar på bönderna, menande att med denna
klass, som i Danmark par excellence är den som besitter, till grundval
kunde åstadkommas om icke revolution, så dock en äkta frisinnad
opposition; de humana tankar, som voro vår bästa egendom, skulle
vi föra ut i lifvet med bondeklassens tillhjälp.
Venstern ligger som den har bäddat.
Det fans frisinnade män i den danska venstern, men det fans
också därinom den renaste reaktion. Det fins män inom venstern
såsom Bojsen, den nuvarande mäktiga ledaren, som är reaktionär
af innerligaste ‘ Öfvertygelse. Han är hvarken utan kunskaper eller
smak, men hans hjärta hänger fast vid det gamla i litteratur och konst,
de nya riktningarna förefalla honom vederstyggliga; han är starkt
troende, fritänkeriet har i honom en oförsonlig motståndare. Bland
högern finnas många män, som i de största spörsmål tänker
hundra-falt humanare än Bojsen, och det kommer den tid, då de skola
rysa för hans omoderna tankegång. Det fins andra inom venstern,
Klaus Berntsen t. ex., som äro för obildade att vara annat än
stockreaktionära och som alltid längtat efter att komma i epåletternas
och galonernas närhet. En orden — och det är slut med deras
opposition.
Så fans det ju också män af annan metall; det fans Hörup,
det fans Edvard Brändes.
Det fans.
Det är som om hela dekadansen vore samlad i detta enda
ord. Då de försvunno, blef en stor del af nationen icke längre
representerad i det danska folketinget.
Hörup är som skriftställare och som talare en konstnär af
finaste rang. Där Georg Brändes och J. P. Jacobsen nämnas för
sina förtjenster om det danska språket, bör icke häller han glömmas.
Fanatisk patriot som han är, insåg han lätt, att i detta lilla hotade
land var språket det bästa värn, det som icke kunde ryckas ifrån
oss, det som om olyckan kom — denna olycka, som lurar öfver
alla småstater, men som man knappast vågar tänka på, än mindre
tala om — skulle hålla oss uppe, samlande oss som det samlar
polacker och nordslesvigare, ju längre och fastare, dess mer
dyrbart det genom sin skönhet är för hvarje enskild. Han arbetade
ut det, utvecklade i synnerhet dess härdande och samlande förmåga
och lärde det danska folket, att den fästning, som omger
hufvud-staden, är ett sorgligt hot mot vår existens, medan det fins andra
skansar, som skulle varat längre. Och medan de föllo öfver honom
från alla håll, medan de ropade efter honom nihilist och
fosterlands
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
