Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Politiskt bref från Danmark, af A. Cantor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
förrädare, grånade hans hår under arbetet för fosterlandet, bland
hvars bästa söner han är.
Denne man föll vid det sista valet, föll som ett offer för den
koalition, som högern och den bojsenska venstern (ett sorgligt
missbruk af ordet venster) ha bildat. Han försvann visserligen icke
därmed från den danska politiken. Hans tidning, »Politiken», vårt
mest spridda och utan all jämförelse bästa tidning, har ju
fortfarande hans artiklar, men hans tal får man sakna. Han var som
talare en karaktäristikens man, han underminerade de falska
situationerna genom att karaktärisera dem, han fälde motståndarne på
samma sätt. Om Bojsen, som är representanten för hela den mjuka,
konsekvenserna sig undandragande, alltid midt emellan två stolar
varande ståndpunkten, sade Hörup en gång: »Den ärade ledamotens
tal påminner mig om de barndomskamrater, som hade svårt för att
räkna; lika fort de skrefvo upp talen pä taflan, lika fort föllo tärarne,
de gräto i sin förtviflan, och utplånade talen — alldeles som den
ärade medlemmens eftersats utplanar intrycket af försatsen.»
Vid hans sida stod Edvard Brändes, modig, klok, modern i
ordets bästa bemärkelse. I detta land, där tiden slösas bort på ett
förunderligt sätt, hade han alltid varit rädd om sin tid. Kunskaper
hade han samlat på många områden: han var märkvärdigt
perfek-tibel. Då han, vår enda betydande teaterkritiker, på en gång
kastade sig öfver politiken, blef han hastigt en politiker af rang;
icke af den Talleyrandska skolan, han använde nämligen orden till
att säga ut sin tanke. Hänsynslös och ärlig, trodde han icke på
förtigandets nytta. Han var kallblodig och snarrådig i debatten;
»han hade sin hjärnas grejor bra i ordning» (»han havde sit
Hjer-netöj i Orden») var på københavnsk jargon ett förträffligt uttryck
om honom. Nu har han missmodigt dragit sig tillbaka och är icke
ens bosatt här.
Strängt taget var ingen af dessa båda män en ledare. Edvard
Brändes redan af den orsak, att han icke ville vara det; han böjde
sig i detta hänseende för Hörup. Och denne var en chef —
utan armé, både därför att han är för frisinnad för att i en
reaktionär period kunna samla många omkring sig och därför att han
saknar några af de egenskaper, som en ledare icke kan undvara,
både af onda och goda. Märker han att en af menige man före
slaget är mest hågad för att echappera, är han för stolt att tigga
honom om att stanna; och att uppoffra så mycket af sig själf, som
man måste för att bli populär, allas vän, har han aldrig velat.
Därtill har han varit för fin och för skeptisk.
Men dessa båda representerade inom folketinget den äkta
humana frisintheten. Så länge de funnos där, förde de också talan
för allt det i framåtskridande och civilisation, som ej
kompro-rnissar med den reaktion, hvilken nu sticker upp hufvudet på alla
hall, och de mäktade att hugga igenom alla fraserna och det
segaste prat.
Ännu sitta i folketinget förträffliga menniskor, men ingen sa
helgjutet modärn som dessa båda.
Mer och mer tyckes nu striden tillspetsa sig sålunda:
besit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
