Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Politiskt bref från Danmark, af A. Cantor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tande — icke besittande. Hvad som egde rum den i april detta
år, då en stor del af den förra venstern öfvergick till högern och
uppgaf striden på alla punkter, det var i verkligheten mera en
social än en politisk förskjutning.
Manga bland dem, som stodo i oppositionens led, hade efter
hand blifvit ängsliga öfver det sällskap, hvari de befunno sig.
Saken är ju den: hade det gått parlamentariskt till, skulle för öfver
tjugu år sedan venstermän ha bildat regeringen, en ny opposition
uppstått och störtat dem, det ena laget efter det andra skulle ha
kommit till makten. Nu blefvo emellertid de maktegande ständigt
de samma, medan ständigt nya lag gyttrade sig tillsammans i
oppositionen. Ehuru vårt förträffligt ledda och utmärkt
organiserade arbetarparti — utan jämförelse det klokast ledda parti här
i landet — aldrig har velat helt och hållet sluta sig tillsammans
med venstern, så ha dock venstern och socialdemokraterna röstat
tillsammans vid val. Många af landtmännen blefvo betänksamma
häröfver och hade redan i långliga tider legat på lur efter ett
tillfälle att komma i annat sällskap. Åtskilliga praktiska naturer hade
med afund sett på alla de feta bitar, som regeringen kastade åt
sina anhängare: ämbeten, lotterikollektörsbefattningar, understöd af
olika slag; de hade länge hoppats, att när oppositionen kom till
makten, skulle de, som hade understödt den i de onda dagarna,
få tiofaldt godt igen, när den finge vind i seglen. Men medvinden
kom aldrig. Skulle det inte vara bättre att bli öfverlöpare? Ett
litet ben fans det då väl alltid åt en renegat.
Olika intressen lockade till affall. Också inom
vensterriks-dagsmännens kretsar gjorde sig många olika stämningar gällande.
Det fans de som menade, att slaget var förloradt och måste förloras
med en så vek valmanskår som den danska och att när fienden
hade eröfrat platsen, var det så godt att öppet erkänna nederlaget.
Det fans andra, hvilka lockades af ministertaburetterna, och åter
andra som lockades af tarfligare belöningar. Det var inalles
tjugufem, som af ytterst olikartade motiv gingo öfver till högern, hvilken
därigenom blef majoritet, och förklarade striden efter förloppet af
tjugu hårda år förlorad.
Det är intet tvifvel om, att det kommer att vid valen på våren
visa sig, att en mycket stor del af valmännen har följt dessa
tjugufem. Det vill säga, att en betydlig valmanskår har förskjutit sig
öfver till höger. De komma nog ännu någon tid att kalla sig med ett
själfständigt namn, men om några år äro de höger sans p hr ase, och
så visst som ett namn är en underordnad sak, äro de det redan.
Samtidigt med att man sålunda på landsbygden, där de 25
affäl-lingarne ega sina anhängare, märker en förskjutning till höger, skola
de större städerna med Köbenhavn i spetsen gå starkare och starkare
öfver till en jämförelsvis — vi äro ju inga revolutionärer här i
landet — alltså till en jämförelsevis avancerad venster eller till den
ständigt växande socialdemokratien. Det beror helt enkelt därpå,
att medelklassen tryckes beständigt mer och mer ned, kapitalet har
länge sträckt sin hand hotande ut mot den; men nu kommer det
en kartellernas period på industriens och handelns område, en period,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
