Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Regina von Emmeritz på K. Dramatiska Teatern vid Gustaf II Adolfs-jubiléet, af Charles Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
Hegina von Ilmmeritz på K. Dramatiska
Teatern vid Gustaf II Hdolfs-jubileet.
Den 1881 utgifna upplagan af »Regina von Emmeritz»
inle-des med en not, hvarur följande rader må citeras:
»Regina von Emmeritz är — — ett ungdomsarbete under
inflytande af Victor Hugos dramer, särskildt »Hernani».
Författaren har velat, såvidt det numera låtit sig göra, bortrensa något af
den prunkande pathos, som influtit från förebilden, äfvensom
vårdslösheter i språket. Expositionen är förlagd till början af stycket,
i stället för andra akten, svärmeriet förmänskligadt, fanatismen
lyftad och utjämnad m?d den nödiga motvigten af sann fromhet.
Titelrollen skall dock alltid förblifva en af de svåraste dramatiska
uppgifter, emedan handlingens motiver och utveckling till en så
stor del instängas inom ett människobröst.»
»Utan betydande kraft och omdöme hos skådespelaren löper
detta stycke alltid faran att nedsjunka till en deklamationsöfning.»
»Äfven den sceniska apparaten måste motsvara situationen.
Författaren har begärt nog mycket, kanske för mycket, när han
tänkt sig en scen af första rangen, och vill icke fritaga sig från
all skuld därtill, att det bekanta lilla steget från det sublima till
det löjliga icke så sällan blifvit öfversprunget, t. ex. vid slottets
stormning i andra akten.»
»Till styckets dramatiska svagheter hör dess musikaliska
utstyrsel. Man ville så 1853. Dock bör märkas, att »Regina von
Emmeritz» var den genialiske August Södermans första
komposition för scenen. I denna musik finner också duetten i början af
femte akten sin enda ursäkt.»
Så skref författaren 1881. När stycket tio år senare ånyo
upptogs på Svenska Teatern i Helsingfors, gick han ännu längre, vidtog
flere förkortningar, omskref en del verser, skärpte karaktäristiken i
många af dialogens detaljer, uteslöt alla melodramer, strök duetten
i femte akten och ville, att stycket för framtiden skulle gälla för
hvad det är, ett historiskt-romantiskt drama af Victor Hugos skola,
utan alla opéra-comique-tillsatser, beroende på tillfälliga och lokala
smakförhållanden.
I denna form och uppfördt i denna stil äger »Regina von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
