Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 3
- Teaterbref från Helsingfors, af Alex. Slotte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I4i
gafs Kiellands Bubblor, hvars spirituella dialog på ett glänsande sätt
konverserades af herr Berlin och fröken Holmlund.
Dagen före det höga dödsfallet gafs ännu en repris af Scdoms
undergång, som recett för herr Berlin, hvilken som ’Styckets manliga
centralfigur har en af sina glansroller.
* *
*
Finska teatern har — sin vana trogen — under största delen af
hösten uppträdt i vända plagg från föregående spelår.
Som bekant har teatern under sin 25-åriga tillvaro haft lyckan att
ledas at samme man, som gifvit upphof däråt, d:r K. Be^gbom. Denna
ledning har — om man frånser en kortare period, då anstalten värkade
som opera — varit mycket konsekvent och äfven i andra afseende
förtjänstfull. Dr Bergbom har hufvudsakligen lagt an på att uppehålla en
repertoir af klassiska och folkpjäser och att så väl genom upptagandet
till spelning af inhemska originalalster, som genom sina förtjenstfulla råd
till författare öch sina bearbetningar af omogna arbeten bidraga till
skapandet af en finsk dramatik. Endast den, som fått en närmare inblick
i doktorns sätt att behandla de till spelning inlämnade pjesema, vet t. ex.
hvad en G. v. Numers har dr K. Bergbom att tacka för.
Däremot har det ej varit lika väl sörjdt för skådespelarpersonalens
uppfostran vid finska teatern, och denna uppfostran är dock en särdeles
viktig sak redan på den grund, att de nykomlingar, med hvilka teatern
måste rekrytera sig, i regel icke besitta den önskliga graden af
allmänbildning.
Vid finska teaterns uppkomst i tiden rådde det mycket tvifvel
angående finska språkets användbarhet som scenspråk. Fruarna Winterhjelm,
Aalberg m. fl. ha numera stadgat uppfattningen i detta afseende och
ådagalagt, att själfva språket icke lägger hinder i vägen för en dramatisk
konst på finska, om blott de uppträdande ha den viktiga utbildningen.
Elevskolan vid finska teatern har dock tyvärr upphöjt det nationelt
vulgära i folkspråket till ideal äfven för scenens språk och det med den
påföljd, att allt, hvad teatern spelar, redan för denna orsaks skull gärna
antar karaktären af finsk folkpjäs.
Största delen af den publik, som besöker teatern, är dock ännu
alltför ouppfostrad för att inse detta och följaktligen spelar finska teatern
år ut och år in sin stora repartoar med samma framgång. Detta har
bland annat det goda med sig för anstalten, att det möjliggör ett lugnt
och sansadt arbete på de nya programmen.
Bland anmärkningsvärdare repriser under hösten äro att anteckna
Kabale und Liebe (Kavaluus ja rakkaus), Jeppe på bärget (Jäppe
Niilon-poika) och Kungsämnena (Kuninkaan alut). Dessa alla ha för
framställningens. skull lämnat det mäst efemära intryck.
Af Kabale und Liebe t. ex. har jag numera svårt att erinra mig
annat af framställningen än herr Salo, hvars tunna känsla lät hans
oerhörda ansträngningar att nå upp till Schillers Ferdinand v. Walter framstå
såsom ytterst fåfänga, och herr Lemo, presidenten v. Walter, som utom
en misstolkning af karaktärer ådagalade en total brist pa stilenlighet i
sitt sätt att bära dräkten — detta i likhet med nästan alla de öfriga
medspelande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 20:07:32 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nordrevy/1895/0147.html
