Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Ögonblicksbilder af europeisk målarkonst, af Ellen Key. I. Inledning. Konsten i Berlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förbi det enda betydande konstverk, tyghuset innesluter, Schlüters storar-,
tadt gripande »masker af döende krigare , kan en resande nästan ensam
i museets salar fröjdas åt Botticellis blida madonna, som ler mellan liljor;
åt Dürers yppersta porträtt Holzschuher, som med sina klara, kloka, ögon,
fulla af den konstförstående Nürnbergerpatricierns öfverlägsenhet, blickar
på denna tidens bam, och åt Alessandro del Borro, den af Velasquez
monumentalt lefvandegjorde fältherren, som med sitt gudalikt massiva,
verldsförkrossände förakt trampar den eröfrade fanan under föttema.
På årets Berlin-utställning afgjordes framgångarna icke främst af
det konstnärliga förståendet, utan af det patriotiska intresset. Den stora
dragningskraften var en Soldat-humoresk af Werner, jämte några dussin
kejsar Wilhelm och några dussin Bismarckar och Moltkar i olja, pastell,
marmor, brons eller målad lera.
Inom Berlins konstnärsvärld finnes det emellertid en början till
större lifaktighet och till oppositionell sammanslutning af samma art, som
redan satt sina, djupa märken i Englands, i Frankrikes och Münchens, i
Sveriges och grannlandens konstlif. Den. lilla, modäma Berliner-gruppen,
Verein der XL, var representerad såväl å Berlin-utställningen som pa
Secessionen i München.
De trenne konstnärer, hvilka verkat mäst för fördjupande af den
konstnärliga andan inom Berlin och, jämte Böklin och Lenbach, inom
hela Tyskland, samt själfva utgöra höjdpunkten af den nordtyska konsten
— den gamle Menzel, den fyrtiofemårige Liebermann och den ännu
unge Klinger — deltogo i ar föga eller alls icke i de nämda
utställningarna.: Max Klinger har flyttat från Berlin och bor i Plagwitz invid
sin födelsestad Leipzig; han kan således icke längre räknas tillhora
gruppen af Berlin er-målare. Men Adolf Menzel, Bismarcks årsbarn,
lefver ännu- i medelpunkten af det Preussen, hvars forna och nya
historia ingen skildrat snillrikare än han,, och den lialft i Holland
natura-liserade Max Liebermann, har dock sitt egentliga stamhall i Berlin.
Mellan Menzel och alla, andfa århundradets tyska historiemålare är
samma, oerhörda afstånd, som mellan Bismarck och alla andra århundradets
tyska diplomater, och med samma, gent emot traditionens hänsynslösa
till-vägagående, som Bismarck skapade ett nytt Tyskland, skapade Menzel
en ny historisk stil. Menzel, den fattige autodidakten, hvilken först
började arbeta inom den ■ reproducerande konsten och som tecknare al x
ig-netter; hvilken småningom, utan lärare, utbildade sig själf till Tysklands
främste tekniker inom oljemaleriet, dess ypperste illustratör, dess störste
främjare af träsnittets utveckling, gick sin ensamma, ouppmärksammade
väg- fram, under den slätputsade, sötmilda, tal)léau-vivant-idealismens
dagar. Och först när en klok författare gör honom till illustratör af sin
Fredrik II:dres biografi, kommer Menzel’ in ■ pa det område, dår han
skulle skapa, sitt rykte, ett rykte, hvilket han naturligtvis icke först vann
hemma, utan i Frankrike, där han erkändes som »Tysklands Meissonnier ,
medan man i hans eget land ännu ansag Kaulbachs losligheter i
Ber-liner-museets trapphus» som monumentalt historiemåleri.
Menzel har egnat rococon samma känslor som andra målare egnat
sköna kvinnor; Han hår lefvat sig in i dess stil, liksom i hela
Fredrik. ILdres och Voltaires tidehvarf, ej blott med den lärdes utan
med älskarens passion. Den minsta detalj i dess kostym; dess bohag, dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
