Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Strindberg som naturforskare, af Bengt Lidforss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strindberg som naturforskare.
Strindberg vill bli naturforskare på allvar, vill öfverge diktningen
och helt och odeladt egna sig åt vetenskapen — så har le Temps
nyligen kunnat upplysa en häpnande samtid.
Och dock — för dem, som under de senare åren stått i
personlig beröring med Strindberg, kommer detta hans beslut knappast som en
öfverraskning. Allt ifrån begynnelsen ha Strindbergs tankeflöden brusat
fram i tvänne skilda strömfåror: på den ena sidan hans diktning, som
bröt fram lik en skummande vårbäck i Mäster Olof, som svälde ut till
de mäktigt brusande vårflödena i Giftas, som blef till en klarblå,
speglande alpsjö i Utopier, som med titanisk våldsamhet störtade sig utför
branterna i Fadern och till sist nådde den stora freden och de stora
djupen i Hafsbandet.
Sedan den dagen är det som hade Strindbergs diktarflöden sinat
ut. Men strömmen i den andra fåran som under hela tiden runnit sin
väg, stundom underjordisk och obemärkt, har numera svält ut och
mottagit de sista flödena från systerfåran. Och när våren kom, bröt äfven
denna ström fram — en grumlig, plaskande rägnbäck, som döptes och
fick namnet Antibarbarus.
För den del af Strindbergs beundrare och vänner, hvilka ej själfva
äga kemisk eller botanisk fackbildning, utgör förmodligen hela hans
naturvetenskapliga skriftställarskap ett stort och hemlighetsfullt mysterium.
Det är sant, bland fackmännen i Skandinavien har Antibarbarus i det
hela rönt ett ofördelaktigt emottagande; men fackmännen äro ju ofta
en-sidUa — man vet ju hur du Bois-Reymond försyndat sig mot Göthe : . .
Och den berömde professor Häckel i Jena har tröstat Strindberg med
att alla stora upptäckter misskännas af samtiden! Och den ansedda
tidskriften Revue des Revues berättade ju nyligen att Strindberg med
Antibarbarus åstadkommit en revolution i kemien, som endast kunde
jämföras med det genombrott i litteraturen, han för tio år sedan åstadkom
med Röda rummet! Och Handelstidningens Pariskorrespondent förtäljer,
att vår store landsman blifvit invald i Société astronomique i Paris och
varit inbjuden på supé hos Camille Flammarion ...
Hvem kan under sådana omständigheter förtänka den i kemien
oinvigde, om han verkligen kommer till den tron, att den Strindbergska
»revisionen» af naturvetenskapen är att tagas på fullt allvar!
Sanningen är emellertid, att Strindbergs naturvetenskapliga idéer
erbjuda ett större intresse för psykologen än för naturforskaren. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
