Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Lille Eyolf på svensk scen (Teaterbref från Göteborg), af Gotus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
despelerskan kan vara stolt, och för hvilken hon med rätta kunde taga
åt sig en stor del af bifallet under de båda senare akterna.
Direktör Albert Ranfts lustspelsnaturell lämpade sig föga för
»väg-brytarens» friska, oreflekterade, kraftiga karaktär, och hans yttre var
alltför elegant för denne okonstlade arbetare. Härigenom förfelades
kontrasten mellan honom och Allm ers, till nackdel för totalintrycket, af hela
pjesen, och det försonande framtidsperspektivet af Borgheim som den
nydanande framtidsmannen bleknade bort. Det undrades också bland
publiken rätt mycket öfver att icke hr de Wahl fått denna roll, i
hvilken t. o. m. hans fel kunnat bidraga till en riktig verkan. .Pjäsen hade
säkerligen vunnit på en sådan ändring, liksom kanske hr Eliasson
passat bättre som Allmers än den nuvarande rollinnehafvaren. Systemet
med de många turnéerna omöjliggjorde hvarje ändring ’i rollbesättningen,
säges det; nå, det är en förklaring, men ingen ursäkt.
Lille Eyolf, den stackars krymplingen, spelades af en ung flicka
vid namn Karla Strandberg, som utförde rollen på ett öfverraskande godt
sätt, ledigt och naturligt, men talade en genuin göteborgska — och
vackrare dialekter har jag hört!
Sist kommer j^g nu till den konstbesynnerliga »råttgumman».
Fröken Julia Magnusson var faseligt utspökad och talade som om hon
suttit i en barnkammare och sökt skrämma småbarnen, med »fast gräselig»
röst. Men fröken M. får förlåta mig, att jag icke blef rädd — det låg
icke ett spår af »demonisk» stämning i scenen — liksom jag förlåter
henne, att hon »icke kan hegripa hvad ingen mänska kan förstå»!
Ib-sen har här tydligen icke besinnat hvad som kan »göra sig» på scenen,
eller ock har han öfverskattat sin förmåga att hypnotisera publiken till
kritiklöst häpnande beundran inför hvilka »djupsinnigheter» som hälst.
Här-satt publiken endast i blank undran — de som icke småskrattade eller
förargades.
En god vän till mig, som hade ganska roligt åt råttgumman, tyckte
att hon var maskerad till en viss likhet med Ibsen. Det hade kanske
icke varit så tokigt.
Inöfning, iscensättning och dekorationer voro förträffliga; särskildt
var en fond med utsikt öfver fjorden af ypperlig verkan.
Och nu drager »Lille Eyolf» på sin krycka lusteliga ut på turné
landet rundt. Ibsenbeundrare i mängd komma nog att hjälpa reklamen,
så att han icke råkar ut för den stora stillheten, utan låter höra af sig
ganska mycket och lockar flere åskådare än råttgumman råttor; och
visar intresset sig lika lifligt annorstädes som här, bör Eyolf-turnén blifva
lika lyckosam i ekonomiskt hänseende för dir. Ranft, som
»Gengångare»-turnen på sin tid var det för dir. Lindberg. Det blir nog ett segertåg
— hr Ranft flyter liksom kryckan ofvanpå och bryr sig i det
hänseendet ej det ringaste om förvandlingens lag!
Gotus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
