Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Tvänne böcker för och om kvinnor (Laura Marholm, »Kvindernes Bog» och »Wir Frauen und unsere Dichten»), af Karl A. Tavaststjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
innehåll och afslutas med följande mycket sanna och tankeväckande
passus:
»Våra dagars kvinna har svårt för att hängifva sig till
mannen; cch nutidens män äro motsträfviga och vantrogna i sitt
sökande efter kvinnan.» Hvarpå detta beror upplyser författaren ej
oss om. Det fins dock en förklaring: — naturens egen förmåga
att reglera sig själf. Malthusianismen och Wicksells lära mot
öfver-befolkningen har naturen — eller civilisationen — själf satt i scen
genom att fjärma könen från hvarandra. Det vore också en
förklaring .. !
Det första kvinnoporträttet är af den bekanta, talangfulla unga
ryskan Marie Baschkirtzew, och biografien öfver henne kallar förf,
med skäl »den unga flickans tragedi». Det är icke min sak som
anmälare att fördjupa mig i ämnet, men jag kan icke låta bli en
anmärkning, att jag sällan känt en större frestelse att kommentera
någonting som jag läst med erfarenheter och observationer, som
jag själf gjort. Med några ord, det är ett af de allra
intressantaste kapitlen i kvinnans historia, som här tages till tals. Det är
begynnelsekapitlet till kärlekens stora evangelium, det
begynnelsekapitel vid hvilka så många, jag kan tryggt säga de flesta, fint
bildade moderna unga kvinnor stå nervösa och tveksamma, betagna
af ett virrvar tankar och känslor. Relativt få äro de numera, hvilka
likt våra mormödrar reflexionslöst följa sin innersta naturs röst,
flertalet väga och väga länge och väl, de mest begåfvade allra längst,
och sä händer det mycket lätt att just dessa mest begåfvade aldrig
komma längre än till begynnelsekapitlet. Kärlekens och naturens
stora evangelium blir en igenslagen bok för dem, hophäktad
omsorgsfullt med den förfinade och sjukliga reflektionens häktor, medan
de mindre subtilt och fordringsfullt anlagda taga världens och
naturens mysterier utan mycket hufvudbry och bli normalt lyckliga
hustrur och mödrar.
I det hela är den något fåfänga, men djupt och varmt och
stort kännande unga Marie Baschkirtzew, en typ, så allmän, så
vanlig, att frånser man hennes begåfning, — om hvilken man dock,
som hon själf, lär våga disputera — så blir hon det potenserade
uttrycket för alla Unga flickor af förmögen och god familj, hvilka
snärjas i en banal uppfostrans bojor, hvars tomhet de inse och
bjuda till att fylla med feberaktiga ansträngningar att tillegna sig
all världens kunskap och talanger, för hvilka de måhända ha föga
naturlig fallenhet.
Författarinnans varma plädering för Maria Baschkirtzews stora
begåfning är intressant och rörande, men jag är böjd för att anse
det geniala i hennes skildring bestå just däri att den berör den
unga flickans strid och nederlag i allmänhet, hvilka ha sin
motsvarighet hos tusen och åter tusen, ehuru naturligtvis mindre
häftiga, mindre medvetna och därför mindre fördärfbringande. Marie
Baschkirtzews stora och odisputabla förtjänst är hennes
efterlämnade hänsynslöst, så att säga ryskt ärliga dagbok, hvilken åter
lämnat materiel till Laura Marholms förstående och på djupet
gående biografi. Och en tragedi är hennes lif, men jag tror samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
