Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Tvänne böcker för och om kvinnor (Laura Marholm, »Kvindernes Bog» och »Wir Frauen und unsere Dichten»), af Karl A. Tavaststjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
tragedi utspelas i en mildare tonart så godt som öfverallt, där en
ung flicka genom tårar stirrar mot perspektivet af ett ensamt lif,
sedan hennes första fantastiska kärleksillusioner hvirflat ner mot
jorden som gnistorna efter ett fyrvärkeri. Det är endast de
obändiga kraftnaturerna, hvilka antingen bryta bojorna eller också bryta
ned sig själfva. Lyckligtvis värkar i de flesta fall kraften utät, och
då få bojorna gifva vika. Men därmed är sådana naturers tragedi
ingalunda utspelad. Marie Baschkirtzew i äktenskapet —! det
vore ett ämne för en roman, som kunde tydligt nog bevisa, att
den unga flickans tragedi är bara förspelet till den mogna kvinnans
tragedi, om hon nämligen fortfarande stälde sina barnsliga och
högfärdiga pretentioner på mannen utan att läsa med förstånd i
kärlekens öppnade evangelium. Det är långt ifrån alla intelligenta
kvinnor som förstå att göra det. Om männen vill jag icke tala i
detta sammanhang, det skulle föra mig för långt ifrån ämnet. Men
Marie Baschkirtzews tragedi är och förblir tyngdpunkten i
Kvin-dernes Bog, just emedan den är så allmän och så lättfattlig till
sina hufvuddrag.
Det andra porträttet är af Fru Anne- Charlott Leffler, duchessa
di Cajanello, och bär som öfverskrift: Kvinnosakens diktarinna.
För svenska läsarinnor och läsare bör den klart hållna och
konsekventa biografen bli yttermera en nyckel till förståendet af den
framstående och så mycket diskuterade författarinnan. Jag är säker
på att mången, som under lifstiden stått henne närmare än den
tyska biografen, med en viss förutfattad icke alltför gynnsam
mening börjar läsningen af hvad en främling kan ha att tillägga till
de omdömen hennes litterära vänner i Sverige hade stadgat om
henne redan långt innan hennes död. I alla fall tror jag den tyska
biografen har mycket både nytt och sannt och klokt att tillägga.
Ty en främling har ofta lättare att ur en författares arbeten
bedöma personen riktigt än de nära stående kunna göra det med all
sin vänskap och goda vilja. Därmed vill jag alls icke påstå att
fru Marholm utan all gensägelse har rätt, jag tänker att mera än
en invändning kommer att göras mot hennes uppfattning, särdeles
som den är tecknad i stora och enkla och djärfva drag utan alla
skymmande, små karaktärsdetaljer. Men den gör ett synnerligen
vederhäftigt och klart intryck, måhända ett alldeles för klart och
enkelt för att vara tillfredsställande för dem, hvilka känt den
framstående författarinnan personligen och bevittnat alla hennes många strider
under den litterära och personliga kamp hvilken utgjorde hennes lif.
Det tredje porträttet är af Eleonora Duse, under rubriken
»Kvinnan på scenen». Oaktadt en hel mängd originela och skarpa
observationer och reflektioner, gör denna biografi det minst
personligt träffande intrycket af alla de sex. Det är mera ett utmärkt
referat af den stora skådespelerskans roller, än en egentligt personlig
karaktäristik, mera en fin essay om modern skådespelarkonst i
allmänhet än en biografi. Men som ett bevis på huru förträffligt
författarinnan förstår att tyda hemligheten af scenens lockelser för kvinnan,
kan jag ej neka mig nöjet att återgifva hennes svar på frågan:
Hvad söker kvinnan på scenen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
