Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Tvänne böcker för och om kvinnor (Laura Marholm, »Kvindernes Bog» och »Wir Frauen und unsere Dichten»), af Karl A. Tavaststjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
par preference, behandlar hon i bokens förra hälft med en
sakkännedom och en förstående blick, hvilka renderat henne mycket
blommor och erkännande af den tyska kritiken.
I den senare hälften går Ib sen som »kulturkvinnans» diktare
i spetsen för våra dagars litterära nordiska koryféer. Den korta
karaktäristiken af hans kvinnogalleri bringar intet särdeles nytt,
men utmärker sig genom en klar uppfattning och plausibel
nykterhet, hvilken minsann icke är alldaglig när det gäller Ibsen. Allra
minst hos en kvinna, som till på köpet är hemma i Tyskland!
Hennes dom specielt öfver Hedda Gabler är bland det allra bästa,
scm blifvit skrifvet om denna vid sitt framträdande så djupt
missuppfattade och längre fram så mycket omdiskuterade typ. Kvickt,
men icke så lite elakt afslutar hon sin studie med en förmodan att
Ibsen, som icke tog sina kvinnotyper ur lifvet, utan ur sin
skapande konstnärliga fantasi, numera måtte bli ganska led åt alla de
Lonor, Noror och Rebeckor, som hvarje dag komma honom till
mötes. Ty — säger hon — det är kvinnans behof att forma sig
efter de stora mönster, som diktningen gifver dem.
Karaktäristiken af Björnson och hans specielt sedliga
författarskap är både fullständig och — ovanligt orädd. Jag har
åtminstone ej, ens i Sverige —, där man ju älskar Björnson med ganska
stor måtta —sett något så .bitande ironiskt skrifvet om den store
norrmannen. ■»Det Priester der Reinheit» får af fru Marholm hålla
till godo med så mycket intelligent hån, att man känner sig böjd för
att taga den store mannens parti, åtminstone för hans rena och
ädla motivs skull. Men fru Marholm är icke den som låter en
annans motiv invärka på sig när hon dömer litterärt. Dessutom
är hela hennes uppfattning af kvinnofrågan så diametralt motsatt
Björnsons, som den gärna kan vara. I juridiska och konstdomar
finnes ej begreppet vänskap och får ej finnas. Men aldrig tror jag
Björnson väntat att bli så strängt och klart och skoningslöst bemött
af en kvinna, för hvars rättigheter — värkliga och inbillade — han
med sådan naivt brutal öfvertygelse kämpat.
Kvinnohatarne Tolstoi och Strindberg sympatiserar förf, mera
med i grunden, trots epitetet. Karaktäristiken af den senare
öfver-träffar betydligt den af den förra. I allmänhet vore jag frestad att
påstå det Strindberg ännu icke funnit en biograf, hvilken förstått
honom så mycket som Laura Marholm. Den föreliggande
karaktäristiken af honom som kvinnans diktare är sammandragen af
förf:s föregående studier öfver honom och fördjupad i icke ringa grad.
Jag för min del, som känner till den stora mängd hårda och
kortsynta, men mänskligt inskränkta omdömen, som fällas om honom,
jag kan icke annat än glädjas å kvinnokönets vägnar då det har
åtminstone denna representant att framvisa med oförvillad blick
och en smula objektiv medkänsla för den förkättrade.
Fru Marholms etnografiska förklaringar af hans lynnes
egendomligheter har jag svårt att gå in på, de förefalla mig alltför
fantastiska och långsökta, men å andra sidan erkänner och
beundrar jag hennes goda och energiska vilja att skapa sig en hel och
sympatisk bild af den mest sönderslitna författareperson samtiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
