Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Organismernas energikällor, af Bengt Lidforss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
Organismernas energikällor.
Bland nittonde århundradets eröfringar på vetenskapens fält strålar
ännu läran om kraftens oförstörbarhet med oförvanskad glans. Den kastar
sitt ljus öfver fysikens vida fält, den lyser upp kemiens mörkaste vrår,
och ända in i de biologiska vetenskapernas täta urskogar tränger dess
förklarade sken. Medan de flesta naturlagar endast ega giltighet inom
vissa gränser, synes lagen om energins oförstörbarhet gälla absolut.
Det hör till de många sällsamheterna i vetenskapens historia, att då
denna teoris upphofsman, Robert Mayer, ville bringa sin upptäckt till
den lärda verldens kännedom, så refuserades hans afhandling af dåtidens
främsta organ för fysikalisk forskning. Man trodde sig sta inför en ny form
af den bankruttvordna riaturfilosofin och det bastanta
naturforskarfömuf-tet gjorde revolt mot denna nya art af mysticism.
Och dock hade Mayer ej blott tillämpat sin lära på fysiken, utan
äfven uttalat den tanken, som kan sägas ligga till grund för hela den
moderna fysiologin: att de krafter som verka inom organismen äro af
samma slag som de, hvilka uppenbara sig i den liflösa naturen. Ett åi
senare (1843) uttalades liknande tankar af dansken Colding, som i sin
Videnskabernes Selskab offentliggjorda afhandling formulerade sina åsikter
om kraftens oförstörbarhet på följande, sätt:
»Det var min fulla öfvertygelse, att de naturkrafter, som nu
framträda för oss både i den organiska och oorganiska veilden, i växt- och
djurriket så väl som i den liflösa naturen, icke endast ha existerat från
verldens första begynnelse, utan att dessa samma krafter ha varit
verksamma i att utveckla verlden till det mål, som var gifvet med
skapelsen sjelf. Det var genom dessa krafter som himlakropparne utvecklade
sig ur den första ohyggliga töckenmassan, hvari allt en gång fans; det
är genom samma krafter, som de ännu utveckla sig och framdeles komma
att fortfara att utveckla sig, ja det är dessa krafter som ännu beständigt
gifva hela växt- och djurriket dess innehåll och värde, skönhet och
kraft.»
Är detta resonnemang riktigt, så måste tydligen de krafter, som
verka inom en organism, tillföras denna utifrån. Den enda kraftkälla,
vi känna för vår planet, är solen, och följaktligen har den kraft, vi
förbruka på en promenad, ytterst sitt ursprung i solen. Men hvilka vägar
vandrar solljuset, och hvilka förändringar undergår det, innan det i
organismerna uppenbarar sig som mekaniskt arbete?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
