Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Organismernas energikällor, af Bengt Lidforss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ägghviteämnena, hvilka man kan uppfatta” söm föreningar af omvandlade
kolhydrater med kväfve och svafvel. Kväfvet och svaflet bjudas
emellertid växten i form af svafvelsyra och salpetersyra, och liksom kolsyran måste
dessa först öfverföras till brännbara ämnen, innan de kunna införlifvas
med växtorganismen.
Äfven denna process sker, enligt hvad man på sista tiden funnit,
i de gröna bladen under solljusets inverkan. Med tillhjelp af lämpliga
kemikalier kan män iakttaga huru salpetersyran (i form af kalk- eller
kalisalt) stiger upp genom stammen, går in i bladen och här försvinner,
om dessa utsättas för tillräcklig belysning. Detta kan ej tolkas på
annat sätt än att salpetersyran reducerats d. v. s. förvandlats till brännbar
substans, förmodligen s. k. amidosyror, som sedan användas som
byggnads-stenar vid uppbyggandet af de oändligt komplicerade ägghviteämnena.
Sak samma gäller om svaflet: äfven detta upptages af växten som
svafvelsyradt salt och förvandlas under solljusets inflytande till
brännbara svafvelföreningar, som därefter deltaga i ägghvitsbildningen. Hvilka
af solljusets strålar, som härvid äro verksamma, hai ännu ej blifvit
utrönt. Däremot har den berömde fysiologen Julius Sachs gjort en
märklig iakttagelse angående de ultravioletta *) strålames betydelse för växterna.
Han odlade kapudnerkrassen (Tropæolum majus) bakom ett slags
dubbelfönster, i hvilka mellanrummet jnellan ytter- och innerfönster i ena fallet
var fyldt med rent vatten, i andra fallet med en lösning af chininsulfat,
hvilken icke genomsläpper de ultravio’etta strålame. De plantor, som
växte bakom den vanliga vattenlösningen, utvecklade sig fullt normalt,
gingo i blom och satte frukt; äfven de, som växte bakom
chininsulfatlös-ningen, utvecklade sig frodigt — ända tills blomningstiden kom: då
bildades små, förkrympta kroppar, som vissnade bort, utan att gå i blom
eller sätta frukt. Och Sachs drar häraf den slutsatsen, att det är de
ultravioletta strålarne som bereda de ämnen, hvilka tjena blombildning
och fortplantning.
Hvilket sällsamt perspektiv! Den embryonala substansen, som är
bäraren af växtens potentiela odödlighet, och den blombildande
substansen, som sätter kronan på växtens fägring, båda danas genom
etér-dyningar, som äro så lätta och fina, att våra sinnesorgan ej kunna
förnimma dem!
Men just när vi som bäst låta våra tankar sväfva »in’s
Ultravio-lette hinein», står kritikens benrangelsman bakom oss och svänger med
van hand tviflandets lie. Chininsulfat, säger han, sönderdelas småningom
af solljuset och släpper sålunda igenom en ljusmängd, för hvilken Sachs
ej gjort sig räkenskap, ehuru han själf för trettio år sedan visat att
växter, som endast utsättas för belysning 7 timmar om dagen, ej kunna
frambringa blommor. Hvad Sachs tillskrifvit .bristen på ultravioletta strålar,
kan sålunda mycket väl tänkas bero på en allmän svaghet i ljusstyrkan.
Och detta blir än mera sannolikt då Sachs själf nödgas tillstå att
af 36 krasseplantor, som odlades bakom chininsulfat, två verkligen gingo
1 blom. Det är sorgligt, men sant!
. * ’
Med ultravioletta strålar förstår man s dana ljusstrålar, som för oss äro
osynliga, men hvilkas tillvaro röjes bland annat genom deras sönderdelande inverkan på
klorsilfver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
