Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Organismernas energikällor, af Bengt Lidforss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
styrka som en molekyl drufsocker — följaktligen har cellsaftens tryck
genom sockrets öfverföring till oxalsyra tredubblats. Dä cellens väggar
äro tänjbara, ökas naturligtvis cellens volym, och sker detta samtidigt i
tusentals celler, så ökas hela organets volym — plantan vä. ver.
Men förhållandena kunna också gestalta sig på annat sätt. En
del organiska syror, bland andra oxalsyran förete den egenheten, att de
förstöras af solljuset. I en blomstängel, som endast belyses frän ett håll,
komme alltså cellsaftens syror hufvudsakligen att förstöras i den belysta
sidan; här minskas alltså det tryck cellsaften utöfvar mot väggen, cellen
aftager i volym, medan den andra stängelsidans celler bibehålla sin storlek.
Följden häraf kan tydligen ej bli någon annan än den är att stängeln i
sin helhet böjer sig mot den sida, hvarifrän ljuset kommer. *)
Sålunda kan en kemisk process, en enkel syrsättning åstadkomma
icke blott förändring i ett organs storlek, utan äfven i dess form. Men
hvad som har åstadkommits genom syrsättning kan äfven föranledas af
andra orsaker. Intränger t. ex. ett lösligt kalksalt i en cell, som
innehåller oxalsyra i löst form, bildas genast oxalsyrad kalk, som är olöslig
och sålunda ej kan utöfva nägot osmotiskt tryck. Detsamma sker, om
socker förvandlas till stärkelse eller olja o. s. v.
Det tryck, som cellsaften utöfvar emot väggen är högst betydligt
och uppgår ofta till 6 å 7 atmosferer, d. v. s. cellens vägg förhåller sig
sä, som om inifrån pä hvarje punkt tyngde en kvicksilfverpelare, som var
6—7 gånger högre än den i barometern. Stundom kan detta tryck
uppnå enorm höjd; enligt Pfeffers sista undersökningar kan trycket t. ex.
i den vanliga vaxbönans rotceller uppgä ända till 18 atmosferer! I vära
nu brukliga ängmaskiner räcker vanligen ett tryck af c:a 12 atmosferer.
Att växten under sädana omständigheter äfven kan utöfva ett starkt
tryck utåt ligger, i sakens natur. Pfeffer, som i detta hänseende
undersökt rötterna hos en del örtartade växter, fann att en rot, som växer fritt
och råkar på ett hinder, vanligen böjer sig, när trycket uppnått en höjd
af 0,2 atmosferer; hindrar man däremot (genom lämpliga gipsförband)
roten frän att göra utvikningar åt sidan, sä kan trycket mot ett hinder
stiga ända till 10 atmosferer. —
Jämte den osmotiska kraften spela äfven många andra kraftformer
såsom t. ex. yttrycket och kristallisationskraften en vigtig rol i växtens
lifspro-cesser. Dessutom är den utifrån kommande värmen som sädan en
oundgänglig betingelse för växtens lika väl som för djurens lif, enär som
bekant under en viss värmegrad alla lifsprocesser afstanna. Desslikes spelar
värmen för växterna en vigtig rol genom att befordra transpirationen
d. v. s. vattenafdunstningen från bladens yta, hvarigenom ständigt nya
vattenmängder och med dem nya kvantiteter mineralsalter tillföras
bladen ur jorden.
* *
______________ *
*) Det är naturligtvis icke författarens mening att med dessa ord ge en teori
för heliotropismen, hvars orsaker ännu äro höjda i dunkel. Då för öfrigt afsigten med
dessa rader icke är att skrifva en växtfysologisk aihandling, utan endast att lemna
några illustrationer till den mekaniska naturuppfattningen, har förf, där och hvar vidtagit
vissa förenklingar och stundom begagnat en terminologi, som ej vore på sin plats i
en vetenskaplig afhandling. I striden Schimper-Frank har jag på grunder, som här ej
kunna anges, anslutit mig till Schimper, i tvisten Pfeffer-Timiriazeff till Pfeffer, i
Wino-gradsky-Elfving till Winogradsky o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
