Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Boycott —?, af Ola Hansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
Boycott —?
Herr redaktör.
Jag vore er mycket förbunden, om ni ville bereda plats för
nedanstående i »Noidisk Revy». Visst är det talan i egen sak; men icke
bara detta, utan tillika något mer: det förefaller mig, som om det
naturligt hörde hemma i en publikation, som vill belysa och kritiskt pröfva
ställningar och förhållanden i Sverige:
I åratal redan har det med moraliskt eftertryck påståtts i
Stockholmspressen, att jag aldrig varit boycottad; jag utgåfve mig bara
derför, för att kunna förtala mina landsmän i utlandet. Hvad som
försiggick bakom kulisserna, saknade jag hvarje möjlighet att bringa till
offentligheten, då jag väl hade resultaten i min hand, men ej bevisen.
Faktiskt lågo sakerna som följer:
1888 refuserade Alb. Bonnier mina »Parias», 1889 refuserade han
mina »Ung Ofegs Visor». »Sensitiva Amorosa» hade Häggström förut
refuserat. 1890 refus utan bref och utan motivering på genom
Strindberg förmedlade förfrågningar hos Looström och Seligmann. 1892
beslöt sig Bonnier, efter mina framgångar i utlandet, att göra ett blygsamt
försök med »Kärlekens trångmål», en samling noveller, hvilken han på
grund af dess ofarliga beskaffenhet ansåg vara särdeles lämplig för den
svenska publiken. Den svenska kritiken mottog boken gnatigt. Samma
år, d. v. s. efter att i fyra år ha betänkt sig på saken, menade han sig
kunna drista sig till att med en så pass liten bok som »Ung Ofegs
Visor» ännu en gång klappa på hos publikum. Kritiken teg ihjäl
boken. Det lilla häftet »Materialismen i skönliteraturen» rönte samma
öde. Nu böjde sig Bonnier för den »offentliga opinionen». Ett anbud
om en essaysamling hade han redan förut afböjt kort och godt med
det bqskedet att essays icke gingo i Sverige. »Fru Ester Bruce»
refuserade han utan motivering. Öfver »Resan hem» grubblade han en längre
tid och refuserade den derpå.
Sommaren 1894 gaf mig en svensk författarinna en gripande
skildring af det förtviflade läge i kampen för tillvaron, hvari en annan
svensk författarinna befann sig, hvilkens en gång halft ihjältigna bok jag
beundrat, utan att kunna gifva uttryck åt min beundran — utom i en
dansk tidskrift. Hennes öde berörde beslägtade strängar hos mig själf,
och jag erbjöd henne genom hennes förespråkerska den pekuniära
af-kastningen af min mycket oskyldiga novell »Före giftermålet», ifall Bonnier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
