Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Franske mästare, af Klas Fåhræus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
godt; utställningen vore då värd snart sagt lika många femtio tusental
kronor, som der funnes taflor. Men bättre än Millet. Ehuru man icke
ser prof på hans klassiska stil, ger Utsigt af- Flesselles en försmak af
hans fina färg, och Byn Kcritz af det goda lynnet hos denna den
älsk-älskvärdaste bland målare.
Bäst och verkligen förträffligt förestäld är den mäktige Rousseau,
som griper naturen ej beslöjad men på bar gerning i fullt dagsljus —
trädkronornas störste plastiker sedan Ruijsdaels dagar. Betrakta noga
hans Vår.’ — den sällsamt genomskinliga eteriskt grönblå luften -— de
mot himlen förtrolladt sig lyftande träden — mannen i båten, som lik
en gud stöter åran i bottnen — allt ger oss vårens nästan öfverspända
upphöjdhet, förklarad i en förtjusande färg-skala. Och hans Höst, hur
ger den ej stillheten i naturen, som föregår döden. Och hans
Konstnärs-hus mättadt af solljus och glöd!
Diaz figurtaflor, gnistrande i ädelstenars prakt, har man liknat än
vid Watteau, än vid Velasquez, än vid Corregio, härmed antydande att
de mindre yttra ett djup af originell personlighet. I stället har han en
i svartgröna träd och mulna skyar spelande energisk och spanskt seriös
coup-d’æil öfver Fontainbleau-skogen.
Daubigny är redan svagare. Hans grönska vid bäcken är skön,
men något tung.
Dupré förefaller jemförelsevis föråldrad, hvilket är ett betänkligt fel.
Förutom Barbizon-skolans är det endast Courbets verk, som ega
mästare-värde. Hans Solnedgång vid Genfersjön är härlig med sitt
sky-hvalf laddadt med hot och blod, mot hvilket fiskarseglen glida som
vålnader pä den stilla vattenspegeln. Och uttrycket i hans Guitarr-spelare
är öfver allt pris.
Bonnat har en väl målad flicka vid -»Den sönderslagna krukan»,
som bör förtjusa våra akademiker, så torr och tråkig är den ända ut i
fingerspetsen, som hon lägger på munnen, målad efter modell af
aka-miens sorgligt ryktbara ideal.
En Barons elegans må förföra de mondäna, en Ziens grannlåter
en mera turkisk publik.
Det samlade intrycket är nu som alltid, att fransmännen är det folk,
som sitter inne med smaken. Mycket bidrager väl härtill de fina turkos-bl:i.
gröna, och blek-violetta skiftningarna i deras skyar, mycket att
konturerna i deras landskap äro så milda. Medan i Sverige man ju nästan
kan skära halsen af sig på ett granskogs-bryn, och de gröna och grå
färgerna stå skarpt, stundom fränt emot hvarandra.
Mest bidrager dock att fransosen är den mer civiliserade,
kultiverade, och derför äfven af svensken med rätta beundras. Och till vår
fördel! Ty är icke beundran af det goda halfva steget att nå det?
Klas Fåhræus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
