Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Musikrevy, af * * *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För Bellmansminnet blef det en klen hyllning, dä i pjesen
Fredman, som här identifieras med Bellman själf, framställes som en
halfför-ryckt och sentimental svärmare, hvilken till sist »dör af kärlek» till Ulla
Winblad, här särdeles vulgärt tecknad.
Af de uppträdande skilde sig fru Linden som kronprinsen Gustaf
(pjesen är förlagd till 1768) pä välgörande sätt från de flesta andra
genom sitt distinguerade utseende, sin värdiga hållning och sin vackra
diktion. Bedröfliga uppenbarelser voro däremot kronprinsens s. k. kavaljer
och de båda sammansvurna ädlingame, af hvilka Hästesko talade ett
rent af vidunderligt spräk, som skulle föreställa svenska, men som genom
den utpreglade finska dialekten och den falska betoningen mycket litet
erinrade därom.
Herr Johanson, som hade det otacksamma värfvet att återge
Fredman, borde långt i förväg ha studerat, hur hr Sven Scholander med ej
fjärdedelen så god röst som hr J., sjunger Bellman; nu blefvo de vackra
sångerna ej mycket uppmuntrande att höra.
Fröken Holmstrand gjorde Ulla Winblad just som författaren tecknat
henne; lyckad var »Mutter pä Tuppen», drastiskt framstäld af fru
Strandberg, sä ock åtskilliga Bellmanstyper.
Intressantare än pjesen var dels ett af hr Henneberg ur
Bellmans-melodier sammansatt potpourri dels två tablåer, af hvilka den förra,
som följde på Snoilskys af fröken Zetterberg reciterade poem »Amaryllis»,
var mycket stämningsfull.
Tvänne nya debuter ä K. Operan ha vi att i förbigående
omnämna: fröken Kragballes som Eurydike i »Orfevs» och fröken Sparrmanns
som Margareta i Gounods »Faust». Vi skola i ett följanee nummer yttra
oss om dessa, hvar pä sitt sätt intressanta, debuter och särskildt betrakta
fröken Sparrmans i samband med hennes tredje, nu förestående, debut
som Zerlina i »Don Juan.»
Under hr Nordqvists goda ledning har en ^/»/o/zzkonsert gifvits
och visade det sig, att hofkapellet kan spela mycket olika vid olika
tillfällen och under olika dirigenter. Nu var utförandet af Beethovens
»Heroica» alldeles mästerligt. Salongen var fullsatt och skulle nog bli
sä, äfven om dessa symfonikonserter återkomme något oftare än på sista
tiden varit fallet. Detta var den andra under speläret, men borde varit
minst den femte. En gång i mänaden borde dessa musiknöjen kunna
erbjudas den musikälskande allmänheten med godt resultat, naturligtvis
under förutsättning, att man lyckas i programmet bereda omvexling mellan
klassiska och nyare musikverk Ett par stämningsfulla, med talang
utarbetade, småstycken af Hallén gjorde ett behagligt intryck; än mer anslog
en ballad af den unge kompositören Stenhammai, hvilkens i fjor gifna
pianokonsert rekommenderas till förnyadt uppförande vid en blifvande
symfonikonsert.
Rubinsteins violinkonsert utfördes med rätt mycken bravour och
schwung af hr Aulin, som bäst lyckades i den utsökt vackra 2:dra
satsen, men i tekniken ej fullt räckte till för den mycket svara 3:dje satsen.
Vid den kammarmusikkonsert, som gafs af Auhnska kvartetten i
förening med hr Stenhammar var största intresset fäst vid den här ej
uppförda stråkkvartetten af den senare. Om icke af samma slösande
rikedom pä sköna motiv som den ofvan nämnda pianokonserten, af hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
