Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte
- Musikrevy, af * * *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
å
*
1
Uppsättningen gör regissören heder och vid inöfningen af den
rytmiskt synnerligen svära operan har hr Henneberg visat stor energi och
talang; det förut nämnda intermezzot eller rättare förspelet till 3:0 akten
gör en praktfull verkan och har, som vi tro, bisserats hvarje gång operan gifvits.
Det återstår nu blott att uttala den förhoppning, att det ej måtte
dröja alltför länge, innan Mascagnis »I Rantzau» kan komma till
uppförande här; särskildt dess sista akt tillhör det yppersta, som Mascagni
komponerat.
Bland repertoaroperor, som gifvits under januari månad, ha vi att
omnämna en särdeles lyckad föreställning af »Leonora», där fru Linden
och hr Ödmann täflade om priset. Fru L. ger här ett sannskyldigt
mästerverk och hr Ö. kan med fullt skäl räkna sin uppgift där bland
sina allra bästa. Man hade trott, att, då föreställningen gafs för i det
närmaste utsåldt hus och med ett bifall, som aldrig tycktes vilja taga
slut, det icke skulle stanna vid en representation; sannolikt funnos dock
viktiga skäl för att tills vidare lägga undan pjesen. Först 6 veckor senare
gafs »Leonora» åter med samma lyckliga resultat. Ehuru denna opera
icke hör till operaliteraturens mästerverk, innehåller den bredvid diverse
ytterst triviala körer och ensembler flera både vackra och tacksamma
soli, duos och trios. Säkert är att, om vid hr d’Andrades gästspel,
»Leonora» upptoges med hr d’A. i kungens parti och sålunda de tre
hufvud-partierna med fru Linden, hr d’Andrade och hr Ödmann för första gängen
härstädes blefve samtidigt så utmärkt besatta, den ganska populära operan
skulle kunna ges för åtskilliga utsålda hus.
Fru Nordgren-Gulbranson som i midten af februari gaf ett kortare
gästspel på Operan, öfverraskade pä det angenämaste genom en vida
lyckligare behandling af sin präktiga stämma än vid hennes sista
tillfälliga besök här för 2 är sedan, då hon på en konsert i musikaliska
akademien väckte lika mycken förvåning genom sina kolossala röstresurser
som genom sin grumliga och mei än osäkra intonation. Denna osäkerhet
visade sig nu mestadels vara lyckligt öfvervunnen och ehuru Elisabeth i
»Tannhäuser» helt visst icke är den för fru Gulbransons begåfning bäst
passande rollen, var hennes prestation af stort intresse. Mindre till sin
fördel var fru G. i sin andra gästroll, Amneris, där dels intonationen ej
var fullt klanderfri och framfor allt det dramatiska utförandet var mindre
tilltalande genom öfvermåttet af gester och den obehärskade plastiken.
1’ jdetta parti var dessutom för fru Gulbranson den oundvikliga
jämförel-seh med fru Linden förkrossande. Man får hoppas, att vid ett blifvande
gästspel fru G. måtte engageras för uppgifter sådana som Ortrud och
måhända Valkyrian, hvilka båda partier hon med stor framgång gifvit i
Köpenhamn.
Med anledning af ioo:de årsdagen af Bellmans död gaf Operan
d. 11 februari åter ett festprogram, detta dock med långt ifrän så
lyckligt resultat som det vid Gustaf-Adolfsfesten i december. Det stycke,
man valt att fira Bellmans minne var »Ett svenskt minne», bearbetning af
fru Stjernströms äldre pjes »Johan Fredman». Till bearbetningen hade
professor I. Hallström fogat en mängd af de vackrare och mera bekanta
Bellmanssångerna. Dessa sånger och de i stycket uppträdande
Bellmans-figurema äro styckets enda förtjänst, ty något enklare innehåll och någon
svagare intrig vore svårt att tänka sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 20:07:32 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nordrevy/1895/0232.html
