Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Musikrevy, af * * *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
närvaron af en publik samt ett rent mönstergildt sätt att säga de många
lustiga replikerna. När man nu sett och hört allt detta öfverlägsna
mästerskap, som fullständigt ställer i skuggan allt hvad man förut här
sett i den rollen, kan man ej annat än hjärtligt dra på munnen åt en
i sin högviktighet rolig recension i den här ofvan berörda aftontidningen,
däri fru Norrie tillrådes en mer vårdad och distinkt(!) replikbehandling
samt det sättes i fråga, om icke fru Norries plastik var delvis
underlägsen dens, som först kreerade rollen här.
Fru Norries tredje uppträdande blef som Nanon, titelrollen i Genees
operett, som gafs här för 8 å 9 år sedan. Operetten är hvad musiken
angår ej bland de originellaste, men ganska täck och med underhållande
libretto. Första akten spelar hos Nanon, den vackra och dygdiga
värdshusvärdinnan, den andra hos Ninon de 1’Enclos, demimondens mest
glänsande uppenbarelse på 1700-talet, den tredje i själfva hjärtat af
le beau monde hos mad:e de Maintenon. Intrigen rör sig om den s. k.
Nanon- eller S:a Anna-valsen, som, ursprungligen skrifven som hyllning
åt Nanon, i smyg afskrifves Och i tur och ordning tillegnas» Ninon och
fru de Maintenon — de tre damerna råka nämligen ha samma
namnsdag. Vidare är där en kärleksintrig mellan den vackra
värdshusvärdinnan och fru de Maintenons neveu, hvilken efter åtskilliga förvecklingar
slutar till allas belåtenhet.
Fru Norrie var som Nanon kvick eller naiv, allt eftersom rollen
så fordrade, alltid rolig och vacker, spelade hurtigt och behagligt samt
föredrog sina kupletter med mästerskap Den vackra, konstnärligt
utbildade stämman hör nu ej egentligen hemma på den lilla operettscenen,
liksom fru N. som artist står åtskilliga trappsteg öfver nuvarande
Vasa-teaterns nivå, men det säger sig själft, att det blir ett plus i nöjet att
höra de spirituelt och med fin pointering föredragna kupletterna utföras
med denna friska, klingande och egendomligt sköna röst.
Fru Berg som Ninon var behaglig och vacker äfven hon, i sanning
utmärkt väl konserverad, då man betänker, att den verkliga Ninon vid
denna tid ej kunde vara mindre än 60 å 70 år gammal; prydlig att
skåda var ock fru Lindström som fru de Maintenon, men båda saknade
nog litet af den stolta värdighet i tal och hållning, som man skulle vilja
se hos dessa båda, hvar inom sin värld härskande, kvinnor.
Hi Svenson som trumslagaren-markisen var här vida mer till sin
fördel än i »Lille Faust , och spelade i synnerhet i sin förklädnad som
trumslagare ganska ledigt, ehuruväl hållningen mestadels är snarare
vårdslös eller litet »vräkig» än i god mening ledig. Sången är äfven 1 viss
mån ledig, men skada är att den egentligen präktiga sångrösten blir
alldeles bortskämd genom ett olyckligt maner att än klämma fram tonen,
hvilket alls icke gör åsyftad verkan att göra sången uttrycksfullare, utan
endast gör den affekterad, än låta den vibrera ut nästan med en trumpets
styrka och klang. Det senare maneret var öfvérvägande i »Lille Faust ,
det förra i »Nanon». Hr Svensons röstresurser och fördelaktiga
apparition skulle göra honom mycket användbar vid en större operascen, om
han ville i tid söka utbilda sina gåfvor efter sundare sångmetod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
