Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Musikrevy, af * * *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett svårt af bräck hafva »Fisk Singers» gjort delvis teatrarne och
framför allt öfriga konsertanter. Bland konserter, hvilkas jämförelsevis
svaga frekvens nog kan tillskrifvas negersångarnes ofantliga popularitet,
mrå nämnas Musikföreningens, å hvilken Södermans messa uppfördes, hr
Ragnar Grevillius’ konsert med biträde af fru Sterky osh fröken Hulting,
fröken Labias under medverkan af hr O. Lejdström samt den danske
violoncellisten Bramsens.
Af den sistnämndes två konserter var den första, i musikaliska
akademien, besökt hufvudsakligen af konservatoriets elever och recensenter,
den andra, i Vetenskapsakademien, äfven mycket svagt frekventerad.
Liksom Henri Marteau är Heny Bramsen mycket ung, har en högst
betydande färdighet, en vacker mjuk, snarare än stor, ton i sitt
instrument, men äger hvarken Marteaus absoluta tekniska säkerhet, ej heller
hans mogenhet i det konstnärliga föredraget. På den förra konserten
bestod programmet nästan uteslutande af ganska svåra virtuosnummer,
för hvilka artistens teknik ej alltid räckte till, på den senare däremot var
både programmet bättre valdt och utförandet allt igenom förträffligt.
Vasateatern har en tid efter sin öfvermåttan gynnsamma
höst-sejour med »Niobe» ej utan framgång gifvit »Fatinitza» och lyckades
såsom gäst förvärfva fru Anna Pettersson-Norrie, men begick samtidigt
det felet att till den ändan upptaga Hervés parodiska operett »Lilla Faust».
Visst är det sannt, att skulle någon kunna göra den pjesen möjlig
i våra dagar, så vore det väl fru Norrie, men oaktadt all hennes humor,
alla hennes roliga pointer i spelet, hennes lika vackra som spirituella
sång, oaktadt hon utan pardon drog alla skrattarne på sin sida, nog
lämnade man teatern med det uttrycket, att här var alldeles för mycken
talang bortslösad på en henne ovärdig uppgift. Saken är, att pjesen
med undantag af l:sta akten , är föga rolig, och att fru Norrie dessutom
ej hade någon nämnvärd hjälp af sina medspelande: hr Warberg har
nog växt ifrån Fausts roll, fru Berg var en mycket nätt och behaglig
page i diabolisk kostym, men alls ingen Mefisto och var ej häller fullt
lycklig i sin sång. Betänkligast var dock hr Svenson, som ej lyckades
ge en skymt af humoristisk anstrykning åt Valentins roll, utan tycktes
föreställa sig att hufvudsaken var att göra så mycket buller som möjligt.
Hvile den pjesen i frid!
Kom sedan en repris af »Niobe», som för fru Norrie blef en
fullständig triumf. Ehuru denna pjes ej egentligen hör till musikxQvyn, må
vi i förbigående nämna, att den tebanska drottningen tog sig helt
annorlunda ut i fru Norries högresta, bildsköna gestalt än i de för öfrigt näpna
föregångerskornas. Niobe blef nu både i den grekiska och den moderna
dräkten en uppenbarelse, som just genom sin nobelhet stack af från de
hvardagliga människorna omkring henne.
Denna Niobe behöfde ej färga sig krithvit i ansiktet, ej häller
tala i tillgjordt patetiska tonfall för att göra sig rolig för åskådarnes ögon
och öron; hon blef det ändå, och i förökad grad just genom sin
naturlighet och genom kontrasten mellan hennes plastiska fullkomlighet i
hvarje rörelse och de andras kälkborgerlighet, mellan hennes visserligen
naturliga, men härskarinnelika sätt att tala och de andras hvardagston.
Härtill kom en mängd geniala och roliga detaljer i spelet, alla utförda
med det orubbligaste allvar och liksom i fullkomlig omedvetenhet om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
