Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Kungl. dramatiska artister på turné i landsorten, af Spectator
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
Hr Linden har, nyligen inrättat en »Teater- och Concert-Bureau» (hvarför kan
inte karlen stafva på svenska!) i hufvudstaden; och det är väl meningen att därifrån
lyckliggöra oss med hvarjehanda mer eller mindre lysande »tournéer» under hans
»administration» (franskt uttal!). Det går an, när hr Linden har funnit en så framstående
kraft som nu senast hr Hillberg att använda som lockfågel. Men vi ha lärt känna
hr Linden redan litet från föregående, mera tillfälliga »administrationer», och jag har
därför mina små tvifvel, huruvida hr L. vävkligen är i alla afseenden lämplig att
uppträda såsom »administrateur» (på det äldre språket »impresario»). Åtminstone här i
Skåne har han haft en viss förmåga att komma i delo med publik och kritik. Hr
Linden taxerar alltid sina förevisningsobjekt åtskilligt högre än vi äro vana vid äfven
från goda sällskap, utan att det därför alltid är säkert att prestationerna äro
förstklassiga. Och i stället för att bjuda på någon extra valuta därför, anser han vanligen
tillräckligt med en iscensättning, så torftig man gärna kan åstadkomma (ett rankigt bord,
ett par stolar, hvilkas karmar alltid gå sönder, då man tar i dem, o. s. v.), samt drar
in all mellanaktsmusik, etc. Och det tycka vi inte om här i Skåne.
Som ett exempel på hr L;s hyperboliska uttryckssätt i fråga om sina »trouper»
vill jag nämna den s. k. operaturnén för några år sedan. Den bestod, om jag mins
rätt, af hr Linden själf, hans älskvärda fru, dåv. fröken Anna Pettersson samt hr C.
Lund. Och bland dessa fans ju inte mer än en verklig operaartist.
Och så Hartmannturnén för omkring ett år se’n! Fru Hartmann är ju alltid
treflig att se. Men hennes medspelande! De förnämsta voro hr Linden själf samt hr
Herman Grip! Och ingendera blef man glad af att se.
Särskildt förstår hr Linden att ställa sig illa med hrr recensenter, hvilket också
märks på deras vredesutbrott ibland. En gång t. ex. drog han in en tidnings
fribiljetter därför att den hade klandrat den nyssnämda »operaturnén», och en annan gång
en annan tidnings af någon liknande orsak. Men recensentema mena, att de skola ha
fribiljetterna icke såsom belöning eller straff af hrr teaterdirektörer, utan för att kunna
opartiskt kritisera.
Och äfven på andra, liknande sätt har hr Linden visat att han gör en konst i
kritiken.
Vid den nu senast igångsatta turnén har emellertid hr Linden, såsom redan
an-tydts, haft en god trumf på hand i hr Hillberg; och kanske denne äfven bidragit att
dämpa hans vilda mod, ty det har ej häller hörts af några konflikter. Vid den
föreställning jag bevistade rådde t. o. m. en särdeles »animerad» stämning, och publiken
hade infunnit sig fulltalig och högtidlig som sällan annars.
Men så var det också en speciel anledning, som gjorde att publiken denn a
gång var så intresserad. Det var nämligen på samma gång som en
»Galeottoföreställ-ning» också en »festföreställning» till h. m:t konungens ära. Det var nämligen i
Helsingborg jag befann mig, och som dagen för Galeottoturnéns ditkomst råkade
sammanfalla med konungens födelsedag, var hr Linden inte sen att draga fördel däraf för
reklamen *).
Huru nu dramatiska teatern kunde undvara hr Hillberg, teaterns förnämsta kraft,
för flere veckor och midt under brinnande speltermin, må nu vara en sak mellan
direktionen och stockholmspubliken, men får man tro hr Lindens reklamer och en
hänförd Ystadskorrespondent, skulle dramatiska teatern haft lika svårt att afvara fröken
Svanström. — Det är då för väl att den i henne fått en ersättning för fru Håkansson!
Telegrambyråerna äro sig lika! Utan minsta kritik mottaga de de mer eller
mindre »inspirerade», pekoralie-artade teaterreklamer, som skickas dem i händerna, och
fortskaffa dem utan retuschering till en godtrogen publik. Telegrammet om
föreställningen i Helsingborg t. ex. hade följande svassande lydelse:
»Galeotto-turnéens föreställning i Helsingborg fick en särskildt festlig prägel på
grund af konungens födelsedag. Salongen var till sista plats fyld af en elegant
publik. Efter en ouverture, utförd af Skånska husarregementets hela musikkår, föredrog
hr Hillberg på ett mästerligt sätt ett af revisor F. Tammelin med anledning af
konungens födelsedag författadt poem. Efter ett af major Andersson utbragt »lefve
konun
*) Apropå reklamer, så lär hr Linden till hvarje tidningsredaktion ha skickat
flere sändningar med 2 å 3 stora ark reklamer — en med hr Hillbergs fullständiga
lefvernesbeskrifning, en med innehållsreferat öfver Galeotto och en med ett lass
recensioner — samt med påskrift »Torde intagas» etc. De flesta kastade naturligtvis
förargade luntan i papperskorgen, men ett par tidningar, som jag sett, hade dock utan
att storkna sväljt hela anrättningen — 1 spalt hvarje gang.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
