Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Ögonblicksbilder af europeisk målarkonst, af Ellen Key. II. Glaspalatset och Secessionen i München
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
247
rufvar ett tungt vemod, detta vemod som griper så djupt ur alla gamla
ögon, men som är öfvetväldigande, när det möter hos honom, hvilken i
vårt århundrade varit den hänsynslösa, den oböjliga kraftens
representant. Denne gamle har pröfvat otacksamhet och lidande under de år
af lifvet, då sjelfva lifvet i och för sig redan är en pröfning, större,
ju större den lifskraft vant, från hvars höjd man har att skrida ned i
dödsskuggans dal. Lenbach har i denna Bismarck-bild målat ålderdomens
tragik med något af Shakespeare’s ömhet för Lear, den tragik hvars
innersta innehåll är att intet som lifvet gifvit oss af makt eller lycka
kan hindra att för ålderdomen återstår endast den stora ensamheten, då
andra intet annat kunna gifva oss än sitt medlidande, och vi själfva intet
annat kunna gifva lifvet än vår resignation.
* *
Om de stora, internationella konstsalongerna icke skola förslöa de
intressen, som de afse att väcka, måste konstnärerna börja följa Lenbachs
princip: att i ett rum, eller åtminstone på en vägg, sammanföra sina taflor
och hvarje land att inom den stora utställningen dana sin
separatutställning. Något mera fiendtligt mot djupa konstintryck än de nuvarande
salongerna kan ej tänkas, ej heller en mera vild kamp för tillvaron af
olika konstnärer bch konstskolor sinsemellan. Och för den, som, likt mig,
envisas att icke taga kataloger till hjälp utan upptäcka på egen hand,
blir det dubbelt ansträngande, om än mer gifvande, att leta sig fram
bland de skilda skolorna och konstnärstemperamenten.
Den mäst ungdomskraftiga tyska konsten fans 1894 inom
Seces-sionen, den sedan 1893 pågående opponentutställningen, hvilken i Bayern
redan 1894 — med socialisten von Vollmar till målsman inom
landt-dagen — tilltvungit sig officielt erkännande på så sätt, att halfva
statsanslaget för inköp af konstverk skall brukas på Secessionens, halfva på
Glaspalatsets utställning. I denna, sedan 1888 pågående »salong»,
finner man, jämte mästaren Lenbach, äfven de flesta äldre tyska konst
närer. Af düsseldorfare ulstälde Oswald Achenbach några landskap och
den, af Achenbacharne påverkade, Louis Herzog, hade en god marin;
vår landsman, Olof fernberg, några fina höst- och djurtaflor och en ung
lofvande konstnär Arthur Kampf en mycket känslig tafla Der Todeskuss,
tyvärr sentimentaliserad genom en omotiverad ängel. Den duktige, nu
döde, skildraren af småfolkets lif, Bokelman, hade på Berlinsalongen en
kollektivutställning. Medan Bokelman i allmänhet skildrar pänningbristen
— i form af vräkningar, pantbanker o. d. — brukar en annan
düsseldorfare, Brütt, skildra penningtillgången i form af börsscener. Men nu
hade symbolismens demon jagat honom ur börssalen ut på en hed, där
han klädt pänningmännen i bibelkostymer samt användt iakttagelsen af
den sensation ett krigstelegram framkallar på en börs, till åskådliggörandet
af psalm II; Hvarför vredgas hedningarne .... en vrede, de riktade
mot en Kristusgestalt på en kulle. Den mycket stora och tomma taflan
var djupt öfvertygande med afseende å arten af den mystik, till hvilken
konstnärer kunna inspireras genom de i silfver och guld präglade
»symbolerna» af det mänskliga utbytet.
Bland de äldre bayerske eller i München bosatte målarne häfdade
Leibl med några små dukar sitt rykte som den kraftige, färgglade
realis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
