Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Från Stockholms teatrar - II. Vasariddare. — Ett och annat om Södra teatern, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
det då sannerligen inte, och en så verkligt kvick förf, som den nu
ifrågavarande borde^ • inte förnedra sig till dylika vanställande
godtköps-kvickheter.
Utförandet var hyggligt, men kunde gärna ha varit bättre. Den
enda med hvilken man kanske kunde vara odeladt belåten var fru Betg ‘\
hennes lilla biroll, där hon åstadkom något rätt piffigt och pikant och inte
var så enformig och föga sägande som så ofta eljes, då hon egentligen inte är
mycket mer än en smånäpen och söt docka. Herr Svensson har, jag
vet inte hvarför, alltid eljes på mig gjort intryck af en något tafatt, men
vacker, uppfiffad snickare- eller tapetseraregesäll, men hade i denna roll
gjort onekligen storartade framsteg finess i och sätt att föra sig samt spela,
hvilket helt säkert är att tillskrifva den Molanderska regien. Fru Norrie
har alltid i sitt spel en bredd och soliditet och naturlighet, som inte
många andra härvarande skådespelerskor ha till sitt förfogande, och hon
skulle helt säkert när som hälst kunna intaga en aktningsbjudande plats
vid en talscen, men vid premièren åtminstone beherrskade hon icke sin
roll med vederbörligt säker smidighet, humör och detalj herravälde.
Gång på. gång har jag uppskjutit att yitra mig om Södra teatern,
i förväntan och förhoppning att få se ett program, om hvilket man skulle
kunna yttra sig med någon större utförlighet, ty ett sådant mästerstycke
som t. ex. att nysta fram en hel lång spalt med anledning af en repris
af — »Den nye bibliotekarien» öfvergår min djärfvaste ärelystnad.
Och i det hänseendet . är jag resignerad. Jag går igenom tankarne
de olika programmen ■ och hvad minnes jag egentligen. Jag minnes,
kanske mest därför att det är ett svenskt original, Ernst Landquists
pjes »Ett litet troll», ett harmlöst stycke med en viss behaglig
hem-treflig ton, ej just blixtrande af originalitet och kvickheter, men i alla
fall rätt angenämt och ganska lämpligt att åse, då ens nerver behöfva
komma i lugn och uthvilande. Jag har ett ganska bedröfligt minne af
Geijerstams »Hin onde i hvardagslag», till hvilken pjes jag gick med de
allra välvilligaste tendenser, och iag erinrar mig slutligen »Näckens
dot-ter» som ett stycke med ett ganska skrattretande innehåll.
Hvad teaterns artister beträffar och deras, prestationer under
motsvarande tid tyckes - mig egentligen ej vara mer att ihågkomma än —
kanske i främsta rummet — direktrisen fru Christievnsson, som i den
Lundquistska pjesen visade sig ha med större själfkännedom än vanligt
gjort sitt rollval och äfven tilltvang sitt artistskap ett vida mera respektfullt
erkännande än man vanligen opartiskt kunnat ge. Uti »Näckens dotter» var
hr Bergström sig lik, men denna gång afses därmed en uppriktig
komplimang. Af det yngre gardet har hr Lambert, född Larsson, gjort några
typer, visserligen i samma eller mycket likartad genre, men goda. Och
så är det teaterns enda unga skönhet, fröken Lindzén. Det kan ju
tyckas vara bra litet för en teater att ha bara en enda ung vacker flicka
att möta publikens rättmätiga anspråk på sådan ögonfägnad. Men det
är inte alla teatrar som ha ens så pass mycket som en vacker flicka att
skryta med och, äfven om den numeriska styrkan är lika, en så pass
kompetent till skönhets och ungdomspris, som man tycker nämda fröken L. vara,
åtminstone innan vanan hunnit verka blaserande. Om hennes artistskap
är ännu inte mycket annat att säga, än att hon sjunger och spelar nätt
och snällt och verkar ofantligt mycket naturligare, mjukare och
behagli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
